412 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

ödemarken. Även enskilda bergsmän från Piteå idkade för
egen räkning gruvdrift här.

Hälsotillståndet bland arbetarne lämnade dock alltjämt
mycket övrigt att önska. Mot »den förgiftiga blyröken»
och den ur gruvorna uppstigande »arsenicum» sökte man skyd-
da sig genom att före arbetet ta in ett par skedar bomolja,
men tidtals grasserade i denna »galna landsort» svåra epi-
demier och »underliga sjukdomar», så att nästan hela perso-

Elt nära trehundraårigt gruvhål i Nasafjäll.

nalen var sängliggande. Många av dem, som utskrevos eller
eljes kommo till Nasafjäll eller Silbojokk, dogo och begravdes
här uppe i den stora ödsligheten; och av dem, som återvände,
var det flere, som för alltid fått sätta till hälsa och krafter i
silververkets tjänst.

För vart år, som gick, blev det alltmera uppenbart, att
företaget ej kunde bära sig. Under det krig med Danmark,
som utbröt 1643, blev bruksknektarne tagna till skansarna
i Jämtland. Gruvföretaget gick då alltmer tillbaka. Dock
hölls det något så när i gång till år 1659, under Karl X:s andra
krig med Danmark, då hela anläggningen blev utplundrad
