NASAFJÄLL OCH ANDRA SILVERBERG. 413

och förstörd av en norsk strövkår. Sedan dess har den egent-
ligen aldrig repat sig. När det blev fråga om att ta upp
gruvdriften igen, blevo lapparne förfärade. Någon malm-
brytning blev dock aldrig av förrän år 1770 och då av ett
bolag av västerbottningar, som med stora förhoppningar
satsade pengar i företaget. Men entusiasmen svalnade snart,
och ledningen av företaget var så underhaltig, att företaget
egentligen aldrig kom riktigt i gång. Svårt var det även nu

Nasafiäll med den stensättning, som utmärker begravningsplatsen
från 1636.

att få arbetare till Nasafjäll, och slutligen måste man hos
regeringen anhålla, att soldater från Västerbottens regemente
kommenderades dit. Denna ansökan bifölls också, men resul-
tatet blev icke bättre för det.1 År 1810 slutade den sista —
40-åriga perioden av Nasafjälls gruvhistoria.

1 År 1798 blev den dåvarande bruksförvaltaren stämd inför bergs-
tinget i Piteå av ett flertal brukssoldater med namn sådana som Spän-
nare, Bastion och Värja, Beställsam, Röd och Lejon, Hurtig och Reslig,
därför att de blivit illa behandlade vid bruket. Den övriga arbetar-
befolkningen flyttade bort, därför att den aldrig fick ut sin avlöning
ordentligt. Även aktieägarne stämde förvaltaren för vårdslöshet med
bolagets egendom, och mannen hamnade slutligen på gäldstugan i
Stockholm.
