KRISTINAS BESLUT ATT AVSÄGA SIG KRONAN. 435

och ett par tre gånger i 'veckan hade hon långa samtal med
honom i sin studerkammare. Den tid, hon valde för dessa
tankeutbyten om livets högsta frågor, var klockan fem på
morgonen.

Vad nu först Cartesius” personliga intryck av Kristina be-
träffar, så fann han henne ännu mera beundransvärd, än han
väntat. »Alla de lovord, varmed jag hört andra överhölja
henne, gå ej på långt när upp mot vad hon förtjänar», skriver
han till sina vänner. I denna märkliga kvinna fann han mildhet
och godhet på ett sällsynt lyckligt sätt parade med majestät.

Hade Kristina ej funnits, så skulle tillvaron i Stockholm
ha blivit outhärdlig för Cartesius. »Människornas tankar
tyckas frysa till is här om vintern likaväl som vattnen frysa»,
skrev han till en fransk vän.

På Kristina gjorde det ett outplånligt intryck, att denne
snillrike tänkare var en lydig son av den allena saliggörande
kyrkan. Han, som ställt sig tvivlande inför allt inom vetandets
värld, levde och dog ändå i tron på den katolska kyrkans
dogmer! I sådana män som den skarpsinnige tänkaren Carte-
sius och den fint bildade diplomaten Chanut mötte hon den
romerska katolicismen i dess ädlaste och mest toleranta form.
Hon såg, att denna trosform, när den var som bäst, dock var
något helt annat, än vad svenska präster utmålat för henne.

Två andra män, som också spelat en stor roll i kapitlet om
Kristinas tronavsägelse, framför allt såsom hennes rådgivare,
voro hennes läkare Bourdelot samt den spanske ambassadören
Pimentel. Han kom hit år 1652 — ett halvt år efter Bourde-
lot — för att underhandla om närmare kommersiella förbin-
delser mellan Spanien och Sverige och försöka skilja Sverige
från dess bundsförvant Frankrike, med vilket Spanien låg i
krig. Bägge planerna gingo om intet, men Pimentel kom, som
sagt, att spela en roll av annat slag. Kristina prövade honom
dock först i olika uppdrag, för att se om hon kunde lita på
hans tystlåtenhet, innan hon invigde honom i sina planer på
att utbyta Stockholm mot Rom.

x

Curt Weibull har i sin år 1931 utkomna intressanta bok om
Kristina fastslagit, att hennes religiösa tvivel endast gällde
den lutherska läran men aldrig religionen som sådan.
