HUR VI FÖRLORADE BORNHOLM. 443

Ett par episoder från Karl X:s andra
danska krig.

Hur vi förlorade Bornholm.
Sid. 595 st. 3 (532 sista stycket).

Prinzensköld, den svenske guvernören på Bornholm, var
en human man, men det svenska väldet var på förhand för-
hatligt för den frihetsälskande befolkningen på ön. Den hade
nämligen under 1643—45 års krig gjort erfarenheter, som ännu
levde i friskt minne. På sommaren 1645 hade Wrangel seglat
dit med en svensk flotta, landsatt trupper och tagit Bornholm
i besittning. Som kommendant på ön insattes en överstelöjt-
nant Bordon, en av de många skottar, som under trettio-
åriga kriget tjänade i svenska armén.

Snart därefter slöts emellertid freden i Brömsebro, enligt
vilken Bornholm skulle återlämnas till Danmark. Men det
dröjde ännu några månader, innan ön togs i besittning av
danska myndigheter, och under tiden hann Bordon med att
utkräva olagliga skatter. Då bönderna ej voro villiga att er-
lägga dem, skickade han ut dragoner, som fängslade och miss-
handlade de tredskande.

Tretton år därefter blev Bornholm svenskt igen. Under
mellantiden hade Bornholmsborna svårt hemsökts av miss-
växt och pest. Folkmängden hade nedgått från 13,000 till
8,000, och dessa levde till stor del i armod. Nu befarade de ett
upprepande av 1645 års lidanden.

Prinzensköld var emellertid, som sagt, ingalunda någon
tyrann, ehuru han i sägnen om Bornholms befrielse utmålats
som sådan. Faktiskt sökte han skona och hjälpa de nödli-
dande så långt i hans förmåga stod. Men det ekonomiska till-
ståndet var även i Sverige bedrövligt efter de ansträngande
krigsåren, och regeringen måste överallt till det yttersta an-
stränga folkets förmåga att bära skatter och utskrivningar.
På sommaren 1658 uttogos av Bornholms fattiga befolkning
350 man till att göra krigstjänst i Stettin. Men då regeringen
krävde ännu mera manskap, framhöll Prinzensköld vådan för
kronan själv att dra fler armar från jordbruket. Hans varningar
