474 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

möget att få bukt med deras inrotade begär efter frihet,
friheten att vandra vägarna runt och friheten att stjäla och
sticka med kniv. De hålla sig alltid undan för polisen så
mycket som möjligt, och de flesta av dem stå inte att finna i
någon kyrkbok. Alla försök, som gjorts i andra länder att
förvandla vandringsfolket till bofasta, ha misslyckats. Zige-
narne äro icke skapta för jordbruk eller annat yrke. Hellre
gå de under, än de överge sitt kringflackande liv. Deras
kroppskonstitution såväl som deras ostadighet göra dem
odugliga till regelbundet tyngre arbete. Däremot har man i
Norge och Danmark lyckats bättre med att kultivera tattarne.

Havets arbetare.

De äldsta sjömärkena
sid. 57 (46)

voro de landkänningar, som seglare och fiskare lärde sig
ta på höga berg, karakteristiska klippformationer, framskju-
tande uddar o. dyl. I svårare farvatten vägleddes här och där
de sjöfarande av än i dag befintliga enkla rösen från urminnes
tid, sådana som »Sankt Olovs valar» vid Kyrkesund, en farled
på västsidan om Tjörn; och namnet Käringön påminner om
att dylika vardar på långt håll sågo ut som kvinnoskepnader.
I de holländska sjöböckerna, som voro de tidigaste föregångar-
na till sjökorten för våra farvatten, äro dessa vardar sorg-
fälligt upptecknade. Men båkar, tillkomna genom de styran-
des försorg, tyckas ännu på 1600-talet ha varit ganska fåta-
liga.

På västkusten var det egentligen blott Vinga utanför Göte-
borg och Sälö vid Smögen, som då hade sådana sjömärken.
Prickar och andra flytande sjömärken i farlederna fanns det
flera, men de voro opålitliga, fast lotsarne och kustbönderna
voro skyldiga att samverka vid deras utsättande.

Fyrväsendet synes tidigare ha omhuldats av den dansk-
norska regeringen än av den svenska. Falsterbo fyr räknar
sina anor från början av 1200-talet. Kullens fyr i samma
landskap anlades år 1560, och vid samma tid omtalas Skagens
