486 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

bärnslen, även kallad rav. För Floreus råder intet tvivel om
att detta skett i den lund, som därav fått namnet Ravlunda.
Här kan man — menar han — med skalderna säga, att träden
gräto rav. Ja man kunde höra deras klagan, »när vädret
blåste och trän suckade och liksom sörjde, gråto och tiutade».

Vår framgångsrikaste >»dokument-
förbättrare».

Som sådan har Nils Rabenius rest sig ett minnes-
märke i våra hävder. Han dog år 1717 såsom kyrkoherde
i Hedemora . efter att ha tjänstgjort som hovpredikant —
man skulle också kunna säga ett slags högre hovnarr — hos
Karl XI och fältpräst hos Karl XII. Karl XII hade en hel
del nöje av sin fältprästs rappa tunga och tokroliga påhitt;
men när Rabenius blev kyrkoherde i Hedemora, råkade han
i klammeri med sina församlingsbor dels genom sina obe-
härskade personliga utfall från predikstolen, dels genom
manipulationer med både kyrkböckerna och församlingens
räkenskaper.

Sin första prästerliga befattning, komministraturen i Munk-
torp! i Västmanland, hade Rabenius vid unga år förskaffat
sig genom att ställa sig in hos änkedrottning Hedvig Eleonora.
Ett rekommendationsbrev till befattningen, skrivet av heder-
liga dannemän i Munktorp, befanns han emellertid ha på ett så
oförsynt sätt själv förbättrat, att han till en tid blev suspen-
derad från prästämbetet. Men komministraturen fick han
i alla fall.

Sägnen om hur Rabenius från sin lantliga vrå lyckades
skaffa sig tillträde till hovsocieteten lyder sålunda. En
lördagskväll, då konung Karl XI var på väg från Kungsör
till Strömsholm och passerade Munktorps kyrka, får han syn
på en man i prästkläder, som går och plöjer med plogskaftet i
ena handen och i den andra tömmarna jämte ett prediko-
koncept, varur han då och då med hög röst läser en rad.
Kungen gör halt och frågar prästen, vad detta månde betyda

t Mellan Köping och Strömsholm.
