FÖRMYNDARREGERINGENS FINANSER OCH POLITIK. 491

Slutligen bör tilläggas, all Nils Rabenius” släkt är lika
fullständigt utslocknad som adliga ätten Rabbe och icke
hade någon som helst frändskap med den nu levande släkten
Rabenius.

Litteratur: Nils Ahnlund, Nils Rabenius, kr. 4:75.
Oscar Wieselgren, Om autografer, auto-
grafsamlare och autografförfalskningar (Svensk
tidskrift 1932).

Förmyndarregeringens finanser och
politik.

Sid. 119, 125—31, 150—51 (106, 112—18, 136—-37).

Den nya regeringens styrelsesätt har i äldre historiska
framställningar skildrats i alltför mörka färger, beroende
på att man varit för okritisk mot de samtida utsagor, som
vittna mot Magnus Gabriel Dela Gardie och hans parti inom
regeringen, och ej tillräckligt behjärtat de många svårigheter
av olika slag, som förelågo. En rättvisare fördelning av skuggor
och dagrar har blivit följden av de grundliga och opartiska
undersökningar av förmyndarregeringens utrikespolitik, som
på senare tid publicerats av Birger Fahlborg. Rättvisan krä-
ver därför, att den harmfyllda ton, som är genomgående
på de ovan angivna sidorna av »Svenska folkets underbara
ödem, rätt betydligt dämpas.

Riksskattmästaren Gustav Bondes program var
fred, sparsamhet och näringslivets förkovran. Det fick sin
sammanfattning i den berömda »1662 års riksstat», vilken
länge skulle komma att betraktas som en mönsterriksstat men
i själva verket var omöjlig att genomföra, så snart fredstill-
ståndet rubbades.

Bondes nya riksstat antogs med entusiasm av regeringen;
avbetalningar på skulden började göras, och fjärdeparts-
räfsten, som legat nere under vapnens tryck, kom i gång igen.

Men inte var det någon lätt uppgift att hålla fast vid de
goda föresatserna. Den bremiska krigsplanen! ställer i blixt-

1 Bd IV: 123—125 (110—112).
