r

514 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

göra, vilka statsutgifter som under vissa givna förhållanden
varit rättvisa och nyttiga eller motsatsen?

Att Karl XI på rent formalistiska grunder och utan någon
som helst hänsyn till omständigheterna utkrävde veder-
gällning av den föregående regeringens försyndelser skadade
från början det enväldiga kungadömet. Med denna erfarenhet
för ögonen kunde i det dåtida Sverige icke uppstå någon stats-
man, som vågade ha en egen mening och stå för den, om det
gällde. Ledningen tillföll servila lyckosökartyper som Gyllen-
borg, och varje självständig uppfattning stack sig undan i
smädeskrifter, som underhöllo bitterheten. När en gång
under Karl XII enväldet vacklade genom yttre olyckor,
kom denna känsla i dagen, och våldsamt blev då bakslaget.

Reduktionens genomförande.
Sid. 213, 216 (195, 198).

Samtida handlingar vittna om hur obarmhärtigt reduktio-
nen gick fram. De tala om en mängd människor, som levat
välbärgade under större delen av sitt liv men fingo sluta sina
dagar i armod. Här möter oss exempelvis ett intyg från veder-
börande tingsrätt, att av en syskonkrets, som bott på ett
säteri, »den ene brodren är död i stor fattigdom och systrarna
gå omkring och tigga». Ett annat dylikt papper upplyser om
en Överste och förutvarande säteriägare, att han »är uti så stor
fattigdom död bleven, att utav dess kvarlåtenskap ingenting
finnes, varav hans begravning verkställas kam». En tredje
f. d. säteriägare skildras i ett tingsprotokoll som »alldeles ut-
fattig, kunnande icke en gång komma till kyrkan, förmedelst
det han intet kläderna haver, varmed han sig skyla kan.
En fjärde var så fattig, att han måste »låta leja sig till
knekt» o0. s. v.

Reduktionen hade, för att tala med Knut Hagberg, »för-
vandlats från medel till mål, till självändamål. För
den fick allt annat vika: billighetens, klokhetens, rimlighetens
krav.»
