JÄRNFÖRÄDLING.

n
[S
[E

Nytt uppsving för vårt näringsliv.
Sid. 248 252, 250, 249, 254 (228, 232, 230, 229, 234).

Uppsvinget på Karl XI:s tid blev dock ej så starkt som
under den äldre stormaktstiden, därför att utländskt kapital,
som då stimulerat våra exportnäringar, nu skrämdes bort
av fruktan för nya räfster och reduktioner.

Järnförädling.

Den norrländska bruksrörelsen är i hög grad en frukt av
1673 års privilegier.! Dessförinnan fanns det väl en bergslag
från medeltiden i Storsjöbygden kring Gavleån och från
1600-talets mitt några bruksanläggningar utmed Gästriklands
och Hälsinglands kuster, men först 1673 års lättnader gåvo
småningom upphov till en verklig norrländsk bergslag i stort,
dels i de nämnda bägge landskapen, dels i Ångermanland
och Medelpad. Ångermanlands första järnverk tillkom redan
samma år, som privilegierna utfärdades.

Man har räknat ut, att Sverige denna tid tillgodosåg inemot
en tredjedel av världens järnbehov. Därför ha vi i högst
väsentlig grad våra väldiga skogars bränsleförråd att tacka
på en tid, då Englands och andra stora industriländers skogs-
tillgångar började tryta. Stenkol hade man nämligen ännu
ej lärt sig använda för järnsmältning.

Men följden av detta blev å andra sidan en allt starkare kla-
gan över skogsbrist i vårt land. De milsvida skogstrakterna
voro ju ingen mans land, och alltsedan Karl IX:s dagar hade
regeringen systematiskt uppmuntrat till svedjebruk. Sved-
jandet blev också en av orsakerna till skogseldar, som kunde
härja väldiga områden. Hårt skattades skogarna närmast
bebyggda trakter genom att man så hänsynslöst högg bränsle
samt virke till byggnader och stängsel, att det efter våra be-
grepp var rena rovdriften. Men trots detta skulle den efter
nutida förhållanden obetydliga bergshanteringen ändå ha
kunnat räkna med praktiskt taget outtömliga bränsletill-
gångar i skogarna, ifall timmervägar och flottleder varit
tillnärmelsevis så utvecklade som i vår tid. Körslor i urskogen
på mer än någon mils avstånd från vattendragen ansågos

1 Bd IV: 251—2 (231—2).
