524 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

på 1600-talet hart när otänkbara, och något så när iordning-
ställda flottleder voro ytterst sällsynta. Väldiga massor av
timmer förstördes därför på vägen till gruvorna och bruken.
Om man ser närmare efter, berodde alltså klagomålen över
skogsbrist alls icke så mycket på avtagande tillgång på virke
som på transportsvårigheter.

Ett malmområde, som fick det särskilt svårt med vedtill-
gången, var Utö gruvai Södermanland, som på den tiden spela-
de en stor roll. Malmen där hade inte någon särskilt stark järn-
halt, men gruvan hade ett för den tidens transportförhållan-
den synnerligen fördelaktigt läge nära havet. Därför var det,
som så många järnbruk togo sin malm därifrån.

Silver- och koppargruvor.

Medan järnhanteringen gick raskt framåt i vårt land mot
slutet av 1600-talet, avtog däremot produktionen av silver
och koppar. Avkastningen av den ädla metallen hade börjal
minskas redan i slutet av 1500-talet, och ett århundrade där-
efter inträffade detsamma med kopparen. Men fortfarande
rådde en nästan vidskeplig vördnad för dessa bägge metaller,
som ju kunde förvandlas till mynt, och man slösade under
hela 1600-talet med omsorger särskilt på silverbrytningen,
fast den aldrig bar sig. Till belysning av proportionerna kan
nämnas, att silvergruvorna gåvo enstaka ton årligen och kop-
pargruvorna ett eller annat tusental ton — efter att vid
mitten av 1600-talet ha avkastat ända till 3,000 — men
järngruvorna 34,000 ton järn om året. Och ändå var denna
senare produktion endast 6 9, av våra dagars.

Sala gruva, som ensamt den under sin kulmen på Gustav
Vasas tid avkastade 3!/, ton silver, bragtes av Karl XI ur
lägervall genom förbättringar i både brytnings- och smält-
ningsmetoder men nådde aldrig över tredjedelen av nämnda
silvermängd. Maximum för samtliga andra silvergruvor stan-
nade vid ett fjärdedels ton. Smältverket vid Silbojokk, som
förädlade silvret från Nasafjäll i Pite lappmark,! gav, trots
oerhörda ansträngningar, endast 36 kg. i genomsnitt årligen
under 34 år. Det hände, att årsutgifterna för Nasafjäll
uppgingo till 2—5 gånger högre belopp än inkomsterna.

1 Bd III: 266 (241) och X:396.
