DET STORA JUDEDOPET I TYSKA KYRKAN 1681. 525

Det stora judedopet i Tyska kyrkan 1681

sid. 263 (241) efter st. 4

stod i bästa samklang med kyrkolagens tal om skyldighet
att »i vår rätta lära undervisa judar, turkar, morianer och
hedningar, som här i riket inkomma».!

Efter det stora judedopet 1681 förekommo liknande till-
dragelser då och då. År 1706 döptes t. ex. unga Obadja
och hedrades med att änkedrottningen samt prinsessorna
Hedvig Sofia och Ulrika Eleonora stodo fadder. De nydöpta
fingo alltid penningunderstöd och omhuldades på bästa sätt.
Ryktet om svenska statens frikostighet mot omvända judar
lockade också hit flere av samma slag, och åtskilliga av dem
drogo sig ej för att framställa ganska oblyga anspråk.?

1 Tyska församlingens dåvarande kyrkoherde utgav sedermera en
berättelse om den märkliga händelsen. Där få vi veta, att de om-
vända berättade för prästerna i Tyska kyrkan, att de hade kommit
till Sverige »av kärlek och begär till den kristna religionen» och nu
önskade få undervisning däri samt bli döpta. Karl XI var mycket
intresserad och gjorde sig ofta underrättad om deras framsteg i kristen-
domen. Och eftersom proselyterna saknade nödiga medel till sitt uppe-
hälle, fingo de underhållspengar ur hans kassa. Konungen, drott-
ningen och änkedrottningen voro vittnen till deras dop, vilket de
undfingo »med stor devotion och andakt under härlig sång och musik»
i närvaro av flere prelater och andra prästmän samt åtskilliga riks-
dagsmän. Den först döpte familjefadern antog i dopet namnet Karl
efter konungen, och hans hustru döptes till Ulrika Eleonora efter drott-
ningen. I huvudstadens samtliga kyrkor upptogs kollekt för de nyom-
vända, och ur konungens egen kassa erhöllo de 400 daler silvermynt, en
betydande summa på en tid, då man fick en tunna säd för två daler.

Om juden Karl, som bar tillnamnet Mandel, är ytterligare att för-
mäla, att han arbetade sig upp till välstånd och anseende. Vid det
stora nordiska krigets utbrott år 1700 fick han i uppdrag att i Tysk-
land köpa upp proviant till svenska armén och utnämndes samma år
till kungl. överfältkommissarie. Men tre år därefter blev han på väg
till Karl XII:s armé i Polen utplundrad och mördad av ett stråtrövar-
band. — Två av hans söner blevo officerare. Den ene stupade 1705,
den andre dog som kapten 1729. Två bröder till dem användes i di-
plomatiska värv.

2 En döpt Köpenhamnsjude, som flyttade hit 1729, fick ett årligt
underhåll åt sig och sin familj på 100 daler smt kontant samt rätt att
