528 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

man i offentligt lag i deras collats! höra samma diskurs? och
mening om Kristus och hans lära.»

Om Rebecka framhåller Svedberg i en annan predikan,
att hon »var intet hållen att stå vid spegeln eller sitta vid
knyppeldynan eller att dansa alla främmande galanta danser,
utan hon var hållen att själv gå till brunnen med vatten-
ämbaret, och hon blev en stor patriarks berömliga hustrw.

Fredspolitik.

Sid. 324 (292) st. 2—3.

Karl XI var alldeles för blyg för att duga till diplomat.
Redan bristerna i hans språkkunskaper gjorde honom förlägen
inför främlingar, och han undvek därför så mycket som möjligt
att ge officiella audienser åt främmande makters sändebud.
Redan tidigt beslöt han också att avstå från all befattning
med detaljerna av det diplomatiska spelet. Men därigenom
blev han beroende av rådgivare och intrigörer, vilkas infly-
tande ej alltid voro till Sveriges lycka. Den farligaste av dem
var Nils Bielke,? som slutligen av sin oförvägenhet och
sitt självrådiga sinne drevs in på villostigar, som närmade sig
landsförräderiets gränser.

Medan Bielke agiterade för Sveriges anslutning till Ludvig
X IV, arbetade kanslipresidenten Ben gt Oxenstierna,
den officielle ledaren av Sveriges politik, för vänskap med
sjömakterna England och Holland. Flere av Bielkes anhängare
voro påverkade av Ludvig X IV:s guld, vilket vägde så mycket
tyngre efter den allmänna ekonomiska omstörtning, som
reduktionen medfört.

Tidigare hade Karl XI och Johan Gyllenstierna gemensamt
arbetat på att lösgöra Sverige ur den allians med Frankrike,
som dragit in vårt land i det olycksbringande kriget med
Brandenburg och Danmark på 1670-talet. I stället ville
Gyllenstierna, som vi sett, åtminstone för en tid närma Sverige
till Danmark. Men detta innebar en brytning med sekelgam-
mal tradition, en omläggning av Sveriges utrikespolitik, som

1 Samkväm. — ? Resonemang.
3 Bd IV: 326—7 (294—5).
