NICODEMUS TESSIN, DEN STORE SLOTTSBYGGMÄSTAREN. 531

deltog även i Axel Oxenstiernas slottsbyggen, och utan tvivel
var det på rikskanslerns rekommendation som Tessin år 1646
fick fullmakt som kungl. arkitekt och byggmästare och fem
år därefter erhöll anslag av drottning Kristina till en längre
studieresa till Tyskland, Italien, Frankrike och Holland. Den
färden utvecklade Tessin från byggnadsingenjör till själv-
ständigt skapande arkitekt.

Efter hemkomsten fick han ett stort verksamhetsfält i
Karl Gustav Wrangels slottsbyggen på Riddarholmen och
Skokloster. Samtidigt ledde han för kronans räkning om-
byggnaderna av Borgholms och Kalmar slott. I detta arbete
ingick svensk tyngd och massa en lycklig förening med
fransk grace. »Man ser framför sig den robuste germanske
fortifikationsingenjören med nya kläder av fransyskt snitt»,
säger Tessins levnadstecknare Ragnar Josephson. Till Tessins
huvudverk från en senare tid höra Bååthska palatset och
riksbankens hus i Stockholm samt Drottningholms slott, där
han ådagalade sin lyckliga förmåga att förena slotts- och
trädgårdsarkitektur till ett helgjutet konstverk. Samtidigt
räckte hans krafter till att skapa sådana mästerverk inom
den kyrkliga byggnadskonsten som Kalmar domkyrka i itali-
ensk barockstil. ;

Som uttryck för det anseende, Nicodemus Tessin d. ä. åt-
njöt; blev han rådman i Stockholm, slottsarkitekt och adels-
man. Han var ingen storvulen och lysande konstnär men en
kunnig, rik och gedigen personlighet. År 1681 dog han.

Hans son, Nicodemus Tessin d. y., som då var
27 år gammal, hade alltsedan ynglingaåren varit med fadern i
arbete. Under två år hade han studerat vid Uppsala universi-
tet och där invigts i den storvulna byggnadskonst, som
Olof Rudbeck praktiserade och så varmt intresserade sig
för att lära ut. Av honom erhöll Tessin även impulser inom
trädgårdskonsten. I Uppsala slottsträdgård fick han studera
en konstnärlig skapelse av stora mått, en helgjuten kompo-
sition av Olof Rudbecks vittfamnande begåvning.

Vid nitton års ålder lämnade emellertid Tessin universitetet
för att i Italien studera konstminnen. Nära fem år tillbragte
han i konstens förlovade land, framför allt i Rom, där han
tack vare drottning Kristina kom in i den krets av tidens
förnämsta konstnärer, som omgav henne. Under deras led-
