NICODEMUS TESSIN, DEN STORE SLOTTSBYGGMÄSTAREN. 535

måste det stora byggnadsföretaget helt inställas. Men 'Tessins
örtröstan på att hans konung en gång skulle ställa allt till
rätta, sviktade ej ens när segerlyckan vänts i motgångar.

Från Bender utnämnde Karl X II år 1712 Tessin till kungligt
råd — »det högsta heders ställe uti Vårt rike», hette det i
fullmakten. I högre grad än någon annan hemmavarande man
ägde den nye rådsherren sin konungs förtroende, och den hem-
liga brevväxlingen dem emellan sprider därför ljus över myc-
ket i den tidens politiska förhållanden. Fritt ur hjärtat talade
här rådsherren till konungen om hur illa det stod till i landet,
och hur nödvändigt det var, att Karl själv återvände hem
från sultanens land. »Hjärtat blöder i mig», skriver han, »att
jag sådant måste berätta, men sanning och nit påbörda mig
att vara uppriktig» Vid sidan av korrespondensen om
statssaker beredde han konungen förströelse genom att brev-
ledes diskutera nya byggnadsprojekt, värdiga en stormakt.
Men vär taga medlen? Medan kungen och hans överintendent
fantisera om en praktfull arsenal, inrymmande den trofé-
samling, som Karl X II så ansenligt ökat, diskuterade rådet en
plan att sälja dessa troféer för metallvärdet.

I det konstnärliga tankeutbytet mellan Karl XII och
Tessin är det intressant att följa, hur konungen mer och mer
reagerar mot att utsmycka byggnadsverk med statyer. Arki-
tekturen borde vara »vacker och magnifique nog i sig själv
utan att behöva någon tillhjälp». Byggnadsverket skulle tala
genom sig självt enbart — sådan var konungens åsikt. Men
här som i så mycket annat stod han ensam i den svällande,
med prydnader överlastade barockkonstens tidevarv.

De stora byggnadsplanerna sysselsatte Karls tankar vid
sidan av krigets värv ända till livets slut, alla motgångar,
all brist till trots; och ännu på våren 1718, ett halvt år innan
Karl stupade, samspråkade han med Tessin om planerna för
slottsbyggets fortsättande m. m.

Men först ett årtionde efter Karl XII:s död och enväldets
fall återupptogs arbetet med Stockholms slott. På nyåret
1728 fick Tessin äntligen pengar och folk till det stora företaget.
Men tre veckor därefter var den 73-årige mannen död.

Året förut hade han måst lämna sitt hovmarskalksämbete
till följd av ett häftigt meningsutbyte med konung Fredrik I.
En ny tid var kommen, och den gamle slottsbyggmästaren,
