536 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

som hade stått så högt i Karl XII:s ynnest, hade till sist fått
pröva på lyckans ombytlighet.

Efter Tessins död lades ledningen av hans stora slottsbygge
i andra händer — hans son Karl Gustavs och hans lärjunge
Hårlemans — men fortgick i hans stil, i den samlade kraf-
tens och den harmoniska jämviktens. Det är envåldskunga-
dömets anda, som talar ur detta mäktiga monument över en
epok, då allt skulle vara enhetligt och underordnas ett domi-
nerande motiv.

Men Stockholms slott betecknar på samma gång en ny epok
i den svenska arkitekturens historia, en brytning med den
germanska traditionen med höga tak och uppåtsträvande,
utpräglat vertikal stil i fasaden. I stället trängde nu den ro-
merska palatsarkitekturen med sin mäktiga horisontallinje
igenom i och med uppförandet av Stockholms slott och andra
Tessinska byggnadsverk. När det gamla tornet Tre kronor
föll vid slottsbranden 1697, så »föll också», som Tessins
förut citerade levnadstecknare uttrycker det, »den svenska
vertikalstilens gamla fäste, och platsen intogs av en mäktig
horisontal, som i kraft tävlade med Rom». Och detta Tes-
sinska inflytande stannade ej inom svensk byggnadskonst,
utan det har, såsom Josephson påvisat, sträckt sig även till
andra länder, till Danmark, Tyskland och Ryssland, ja i
någon mån till själva Frankrike.

Trolldomsprocesser

i Ångermanland och Västerbotten.
Sid. 409 (369) st. 3.

Över vida trakter av Norrland flammade häxbålen. I
Ångermanland hade vidskepelsen särskilt djupa rötter. I
landskapets domböcker från 1600-talet är det ofta tal om att
trollkäringar bruka skava malm av kyrkklockorna. Till
skydd däremot anordnades vakthållning i Sidensjö klock-
stapel år 1627. ”Trollkunniga framför alla andra ansågos
finnarne vara. Ångermanländska trolldomsprocesser och av-
rättningar av såväl trollkarlar som »trollkonor» förekommo
