540 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

Bland notabiliteter, som vistades vid Medevi brunn under
dess första tid, må förutom änkedrottning Hedvig Eleonora
nämnas den sköna Aurora Königsmarck, som naturligtvis

under senare hälften av 1800-talet, då Västernorrlands bevärings-
bataljon var förlagd på Sånga mo. Brunnsgästernas antal kunde då
gå upp till halva tusentalet, och ett verkligt brunnsortsliv utveckla-
des här i den natursköna Ådalen. Men på 1890-talet domnade detta
glada liv bort, och brunnen stängdes — för att plötsligt återupp-
täckas och öppnas år 1923. Men nu var det icke nöjeslystna brunns-
gäster, som strömmade dit, utan idel hjälpsökande sjuklingar, som vall-
färdade till källan, dock ej på nakna botgörarfötter och med pil-
grimsstav i hand utan i motorcyklar och fordbilar.

Andra berömda gamla offerkällor äro Husaby källa på Kinne-
kulle och Svinnegarns i Enköpingstrakten, vilken av ålder
har haft en massa besökande, särskilt på Trefaldighetsnatten, då
hälsokällornas vatten ansågs vara kraftigast verksamt. Då ström-
made folk dit från hela Mälarbygden. Man drack ur källan och bada-
de sjuka kroppsdelar i den bäck, som rann därifrån. Flere hopplöst
sjuka sägas ha här blivit friska. En och annan, som fördes dit lam,
kunde gå hem. Även här vittnade massor av kryckor och stavar i
den närbelägna kyrkan om krymplingar, som blivit botade.

Men när utrotningskriget mot katolska sedvänjor började, blev
även Svinnegarns källa föremål för kampen mot »avguderiet». En
adelsfru, som ägde Svinnegarn, lät en gång fylla igen källan med grus.
Men både hon, drängen, som utfört hennes befallning, och oxarne,
som dragit gruslasset dit, förlorade synen. Först sedan man skaffat
bort gruset igen, offrat till kyrkan och Jåtit siunga många mässor,
återfingo drängen och oxarne synförmågan. Men adelsfrun förblev
blind till sin död.

År 1544 bröt man ned den undergörande bild av den Korsfäste,
som var upprest vid källan, och kastade den på en vagn för att köra
den till Uppsala och bränna den. Men på vägen törnade den stora
Kristusbildens utsträckta armar mot en grindstolpe, varför en man
tog och högg av dess ena arm med en yxa. Många steg hann han
dock sedan ej gå, förrän han segnade ned med förlamad arm, och där-
efter kunde han aldrig mer bruka den.

I början av 1600-talet gjordes ett försök att täppa till källan med
stora stenar, men de bägge män, som utförde gärningen, blevo till
straff obotligt sinnesrubbade. Och följande morgon voro stenarna
borta, och källan flödade rikare och klarare än någonsin.

Den stora tillströmningen av folk på Trefaldighetsaftonen fortfor
långt in på 1800-talet. Ända till 6,000 människor kunde vara sam-
lade vid Svinnegarn, och somliga hade färdats ända till 40 mil. Men
dessa folkmöten urartade till marknads- och krogliv, så att myndig-
heterna måste gripa in och göra slut på den gamla plägseden. Och
som Svinnegarnsvattnet icke hade några framträdande kemiska egen-
skaper, kunde det aldrig bli fråga om att här upprätta någon modern
kurort.
