344 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

åren fick Peter ostört förstärka den genom befästningar och
kunde här lägga grunden till en rysk örlogshamn. På det
viset sprängdes de svenska försvarskrafterna i öster i tvenne
från varandra isolerade grupper. För varje år, som gick, hann
tsar Peter också med att skövla allt större områden av våra
Östersjöprovinser och nedgöra befolkningen eller släpa bort
den i fångenskap.

Alla motåtgärder från svensk sida förlamades genom
penningbrist. På den svenska eskader, som låg i Finska
viken, hade officerarne i början av 1703 icke på fyra år fått
ut sin lön. Med nöd och näppe lyckades Wachtmeister då hos
statskontoret tigga ihop ett halvt års lön åt dem, men något
mer förklarade sig ämbetsverket inte kunna ge. Förgäves
klagade Wachtmeister, att hans officerare icke hade råd att
skaffa sig ordentliga kläder, och att deras hustrur och barn
ingenting hade att leva av.

Mazepa

sid. 688—9 (626—7)

var ej blott av förnäm börd utan också verkligt bildad. Han
hade studerat i både Tyskland, Frankrike och Italien. Som
hetman över Ukraina omhuldade han särskilt universitetet i
Kiev med gåvor, och i sitt palats i Baturin samlade han ett
ståtligt bibliotek.

Att han bröt med tsar Peter berodde ej uteslutande på
egoistiska beräkningar utan även på att folkstämningen i
Ukraina blev mer och mer fientlig mot tsaren, som hänsyns-
löst utnyttjade kosackerna i kriget och på flere sätt kränkte
Ukrainas fri- och rättigheter. Ryska generaler började göra
sig hemmastadda i landet utan försyn för dess lagliga regering.
Till slut blevo kosackerna så förbittrade mot ryssarne, att
Mazepa löpte fara att bli avsatt, om han ej befriade sitt folk
från »träldomsoket».

Men helt säkert var det mera av nödtvång än av tillgiven-
het för Karl XII, som han gick över på svenskarnes sida.
Hans mål var att grunda ett självständigt rike, oberoende
av både svenskar och ryssar, och det hade han också med
en dyr ed lovat sitt folk.
