574 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

själva staden dogo inemot 500 människor av pest. Stor
var även dödligheten i Klintes och Fröjels socknar, dit smit-
tan kan ha kommit antingen från Visby eller — över Klinte-
hamn — från Öland. I Sproge socken skall befolkningen ha
nästan dött ut, medan grannsocknen Eksta fullständigt
skonades, beroende på att man där höll sträng gränsvakt
med laddade gevär.!

En alldeles särskilt förtätad ödesstämning vilar över föl-
jande rader i kyrkboken för Anga socken mitt på ostkusten:
»16 juni begrovs Olof Stenstugu och hans hustru. 17 juni
blevo tvillingarne begravne. 23 juni Hans Stenstugus hustru
Giertru och lilla dotter Margareta.»

Inom en och samma vecka buros alltså sex lik ut från den
gården.

I grannsocknen Kräklingbo har pesten däremot icke läm-
nat några spår efter sig i kyrkböckerna. Beträffande Stånga
församling längre söderut har en kyrkoherde upptecknat,
att på Tällungs gård »grasserade pesten så starkt, att inom
oktober månads utgång alla där uti gården boende — eller
sju människor — och ett fattigt människa, som dit förord-
nades att sköta de sjuka, dödde bort. Och blevo alla dessa
begravne uti en åker strax vid gården nordantill.> — Flere
andra gårdar hemsöktes svårt under följande vår och sommar.

En förfärande bild från det svåra peståret ger även följan-
de utdrag ur dödboken för Alva socken på södra Gotland,
väster om Ronehamn. Det gäller Enge gård och lyder så:
»14 aug. blev Johan Engia död i pesten och samma dag be-
graven. 23 aug. dödde en piga till Engia i pesten. 31 aug.
dödde Hans Engia i pesten, begrovs den 1 sept. 31 aug.
dödde Malen Engia, Mårtens hustru, och blev 1 sept. tillika
med svärfadern begraven, 1 sept. Mårten Engias son Isac.»

1 Det berättas, att en Ekstabonde sköt ihjäl sin egen svärson från
Sproge, då denne, trots föregående varning och hot att bli nedskjuten,
envisades att gå över sockengränsen. Kyrkoherden i Eksta på den
tiden hette — såsom K. G. Kellgren påpekat i en uppsats om pesten
på Gotland i Karolinska förbundets årsbok 1930 — Oxenwaldt. Lyth,
som under peståren tjänstgjorde i Roma, kom till Eksta först 1723.
