KRIGETS EKONOMISKA OCH MORALISKA VERKNINGAR. 577

särskilt stark påfrestning för befolkningen i de landskap,
som bilda det nuvarande Sverige. Men vid den tiden kom
ett svårt bakslag genom missväxt, nyuppsättning av rege-
menten och pest. Dessa faktorer medförde ett tillstånd, som
fullt ut kunde mäta sig med 1690-talets svåra lidanden. Tack
vare att det svenska riket väster om Östersjön i stort sett
förskonades från fiendehärar, repade sig folket märkvärdigt
bra igen under åren 1715—16. Sedan kom den Görtzska
perioden — d. v. s. Karl XII:s två sista år — och den samt
tiden närmast därefter höra utan tvivel till det värsta, som
vårt folk någonsin genomlidit.

Till belysande av frågan om folkbristen under stora ofre-
dens senare år må ytterligare anföras följande fakta. Då
vederbörande landshövding år 1712 sammankallade allmogen
i Uppland och sökte förmå den till att i förening med väst-
manlänningar och dalkarlar uppsätta ett nytt regemente,
förklarade den sig obenägen därtill, emedan det förutom
bönderna själva inte fanns annat manskap kvar än gubbar
och pojkar. I stället tillrådde upplänningarne värvningar
och lovade lämna ett visst belopp i värvningspengar för
varje karl.

I Södermanland blevo år 1717 av 1,934 nyroterade blott
315 förklarade vara »duktige karlar». Knektutskrivningen
drevs slutligen så långt, att borgarne själva måste bli båts-
män eller knektar. I Eskilstuna blevo sålunda ett år 13
borgare uttagna till gardister.

Vid årsskiftet 1718—19 meddelades från Vadstena, att
stadens borgare numera voro »ringa till antalet samt mesta-
dels gamla och sjukliga män».

Året efter van Effens resa! färdades den danske generalen
Lövenörn på beskickning genom vårt land. Hans sekreterare
Bircherod konstaterar i brev hem, att »landet är folktomt»
utom på landsvägarna, där krigsinvalider i trasor bettla
sig fram. Svårt är det att skaffa både hästar och körsvenner.
Under en dagsresa i Småland kör en gammal bondkvinna
generalens sexspann. Och ju närmare man kommer Stock-
holm, desto svårare blir det att få skjuts. Den svenske

1 Bd V: 222.
