RYSKA KRIGSFÅNGAR I SVERIGE. 601

före den tillämnade vigseln anlände dit en objuden gäst,
nämligen brudgummens i Ryssland kvarlämnade maka.
Vilket hade till följd, att bröllopet måste uppskjutas i 40
år. Ty så länge dröjde det, innan den forna grevinnan Horn
tog avsked av livet.

Men då rustades det snarast möjligt åter till bröllop på
Araslöv. Brudgummen hade nu hunnit bli 76 år och bruden
60. Vilket dock ej hindrade dem från att dansa den övliga
brudpolskan och »under pukors och trumpeters klang svinga
sig in i brudkammaren». Sedan höllo de nygifta ett lysande
intåg i Malmö, där Staöl von Holstein i ett par årtionden
hade residerat som landshövding med fältmarskalks titel.
Men blott ett par år fingo de nyförmälda njuta sin lycka.
Georg Bogislaus Staöl von Holstein dog nämligen vid 78 års
ålder anno 1763, och »hans fru bestormade själva himmelen
med sin klagan».

Fältmarskalkinnan vistades sedan — höll hov, kan man
gärna säga — på Araslöv; och det berättades, att när hon
for in till Kristianstad, brukade hon ha två trumpetare stå-
ende bakpå vagnen. Sålunda höll hon under trumpetskall
sitt intåg i den stad, som hennes mormors morfar, konung
Kristian IV, grundlagt. Porträtt av stamfadern och stam-
modern hängde i förmaket på Araslöv, och »släktskapen med
dem var alltid ett rikt ämne för diskursem». Men dylika
drag av fåfänga förlät man lätt, ty fältmarskalkinnan var
för sina underhavande »det ömmaste herrskap, och många
nödlidande fingo sitt bröd av hennes hand. Hennes hus var
ständigt en fristad för en eller tvenne fröknar, vilka av henne
alltid försågos med anständiga giften och utstyrdes med nö-
dig hemgift.»

Ryska krigsfångar i Sverige.

Sid. 495 efter st. 3.

Det lilla kontanta understöd, som svenska staten bestod
fångarne, räckte inte till att hålla livhanken vid makt. För
att ej behöva svälta och frysa alltför mycket måste de skaffa
sig arbete. Att bereda skinn och sy handskar tyckas de
