KARL GUSTAV TESSIN OCH LANTMARSKALKSVALET 1738. 611

bokstavligen upp tillsammans med den mäktiga nya slotts-
fyrkanten. Ett träget hovliv i föräldrarnes sällskap och lång-
variga utrikesresor till Frankrike och Italien hade danat
honom till en lysande världsman. Som en äventyrslysten
yngling hade han kommit till Paris. Vad hjälpte väl då
alla faderliga förmaningar att akta sig för galanta äventyr,
värdshus och spellokaler på en så bortskämd och nöjeslysten
nittonåring som Karl Gustav Tessin! En betydande del av
reskassan spelade den extravagante vivören bort, och pappa
fick betala men hotade med att knappa in på den utlovade
Parissejouren på hemvägen från Rom.

Till Karl Gustavs heder måste dock sägas, att det unga
societetslejonet även använde tiden till allvarliga studier
och mottog oförgätliga intryck av fransk och italiensk konst.
Och så småningom stadgade han sig. Fast nog hade han sina
inte så ofarliga äventyr, när han kom till Venedig, »hasard-
spelets, kurtisanernas och maskeradäventyrens förlovade
stad».

På återfärden från Italien gjorde unge Tessin stor lycka
i sällskapslivet på flera platser. Vid en av badorterna i när-
heten av Wiesbaden erbjöds han att gifta sig in i en rik grev-
lig släkt men drog sig tillbaka, då den tillämnade svärfadern
satte som villkor för det fördelaktiga partiet, att Tessin
skulle för framtiden stanna kvar i Tyskland.

Den livshungrige, äventyrslystne nittonåring, som på som-
maren 1714 lämnade Sverige, hade under fem års vistelse
i främmande land rasat ut och blivit en världserfaren och
fint bildad ung man. Året före hans hemkomst hade Karl
XII utnämnt honom till hovintendent och frikostigt ökat
på hans reskassa. Men samma år hade hans kunglige vän
plötsligt ryckts bort. Tessin var dock inte den, som hade
bara en sträng på sin båge. Vid 1720 års riksdag drog han
uppmärksamheten till sig såsom en av den nya tidens poli-
tiska talanger, och i sällskapslivet vid hovet och i societeten
spelade den charmerande unge kavaljeren snart en huvud-
roll.

Hans politiska bana började egentligen 1723, då han an-
slöt sig till holsteinska partiet. Hans far var en av dess
ivrigaste anhängare, och Karl Gustav blev snart en av dess
ledande män. Arvid Horn såg därför helt säkert med nöje,
