612 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

att Tessin år 1725 utnämndes till minister i Wien och sålunda
avlägsnades från händelsernas medelpunkt. Där gjorde han
emellertid sitt bästa för att korsa kanslipresidentens planer
på Sveriges anslutning till Hannoveranska alliansen, och
vid 1726 års riksdag återvände han hem för att bekämpa
Horns politik men fick blott bevittna sitt partis fall.

Han hugsvalades dock med att år 1728 utnämnas till sin
fars efterträdare som överintendent. Året förut hade han
. ingått äktenskap med den intagande, spirituella Ulla Sparre,
dotter till riksrådet och förutvarande ambassadören i Paris
Erik Sparre.

Ekonomiskt var Karl Gustav Tessin engagerad i Alingsås-
verken. Han och konung Fredrik voro de största aktieägarne
näst Alströmer själv. Vid 1731 års riksdag möta vi Tessin
som en av företagets sju direktörer. Och året därpå får han
ett lån på över 14,000 daler silvermynt i samma bolag, som
ej minst tack vare hans eget politiska inflytande gynnades
med statsunderstöd av olika slag. Några avbetalningar på
detta lån gjorde han aldrig. Än mindre erlade han någon
ränta. År 1741 efterskänktes skulden av de maktägande
Hattarne till tack för Tessins förtjänster om manufakturer-
na. Trots sitt ekonomiska lättsinne var Karl Gustav Tessin
inte alldeles utan ett visst slags affärsbegåvning: den att »klara
sig»!

Även Rörstrands porslinsfabrik var han skicklig i att skaffa
statsunderstöd åt. Vilket får ses i samband med att han
var en framskjuten medlem av direktionen även för detta
företag. Och till konstnärligt smakråd kunde han ju för re-
sten alltid duga.

Vad politiken beträffar, fann han ett nytt språngbräde i
det franska parti, som på 1734 års riksdag växte upp ur spill-
rorna av det forna holsteinska. Redan då var Tessin en av
de politiska förgrundsfigurerna och starkt ifrågasatt till lant-
marskalksposten. Han hade då ännu icke anslutit sig till
det franska partiet, men han hade arbetat för ett förbund
med Frankrike och präglat det motto för Sveriges utrikes-
politik, som faktiskt blev Hattarnes lösen: att »Frankrikes
vänskap och Rysslands förnedring äro och böra vara Sveri-
ges ögnemärkemn». Det var en konsekvens av detta, att Tes-
sins och Hattarnes vägar slutgiltigt förenades på 1738 års
