18 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

Emanuel Swedenborg och sweden-
borgarne.
Sid. 288: början av kapitlet och sid. 306.

Den framstående astronomen Nordenmark frånkänner i en
nyligen utkommen avhandling Swedenborg djupare kunskaper
— även efter sin tids förhållanden — i astronomi och beteck-
nar hans arbeten inom detta fack såsom varande »av ringa
värde». Nordenmark påvisar också »överdrifterna i den be-
undran, som kommit Swedenborgs mycket oklara planetteori
till del i vida, ej astronomiska kretsar. Åsikten att Sweden-
borg var svag i astronomi delades av Svante Arrhenius.

För matematik hade Swedenborg däremot en naturlig be-
gåvning. När han var 27 år gammal, fick han av en sådan
auktoritet som Polhem det vitsordet, att han var »en snabb
matematiker och ett skickligt ämne till mekaniska veten-
skaper». Men denna mångfrestande ande fick aldrig tid och
tillfälle att utveckla sina anlag inom detta fack. Trots detta
var Swedenborgs anseende som matematiker bland hans sam-
tida så stort, att han år 1724 blev erbjuden Uppsalaprofessuren
i ämnet. Enligt Gustaf Eneström, vår banbrytande forskare
inom matematikens historia, vittna också Swedenborgs mate-
matiska skrifter »om en för dåtida svenska förhållanden gan-
ska stor mångsidighet i avseende på matematiska kunskaper!
och en viss fyndighet vid deras användning men innehålla
icke något ur matematisk synpunkt egentligen nytt eller vär-
defullt». Han hade tyvärr en benägenhet för hypotesmakeri
och matematiskt-filosofiska spekulationer, som icke visa sig
vara matematiskt genomförbara. Betänkliga äro också en
viss oklarhet i uttryckssättet ävensom åtskilliga räknefel,
somliga verkligt svåra. Dessa svagheter sammanhänga både
med arten av Swedenborgs begåvning och därmed, att »hans
matematiska studier från början icke bedrivits med önskvärd
grundlighet».

+ +
+

1 Han ägde även insikter i analytisk geometri samt differential- och
integralkalkyler, vilka på hans tid voro föga kända i vårt land.
