DET HOFMANSKA BONDEUPPLOPPET. 39

»En götisk klubbehär till örlog rustar sig.

Borås! ett moln går upp och stormen hotar dig.

Din prakt, din rikedom tycks nu ditt fall bereda,

men Edbom! och ditt mod skall dina portar freda.

x

Borås är vida känt för handel, folk och makt.
Dit munter arbetsflit har rika skatter bragt.
Man ser ifrån Borås vart år en idog skara
med tusend foror kring i hela Sverige fara,
som se'n ny rikedom med sig tillbaka drar —-
kort sagt: uti Borås vårt land ett Tyrus har.»

Men vid budskapet om upprorshärens anryckande förbytes
boråsarnes förnöjda stämning i ängslan:
sMadamer, jungfrur kring på alla gator gå
med vidt utrivna hår och sig för bröstet slå.
Till torget samlar sig en blek och rådvill skara,
som av sitt eget sorl förvissas om sin fara.
En del, förtvivlad re'n, sig stängt i sina hus
att krossas i Borås och dö uti dess grus.
Ur mörka källarvalv de dolda skatter föras,
som välvas om varann och bort ur staden köras.»

Men Edbom ingjuter nytt mod i sina skräckslagna boråsare,
och alla iföra sig sina rustningar.

»De gamle rådmän re'n i tunga vapen blänka —
de glömma sina år och blott på staden tänka.»

Alla besjälas av samma tanke. De

»tyckas blott begära
att slåss för stadens värn och dö för Edboms ära».

Men innan den tappra skaran drager ut till hjältedåd, utspe-
las en scen av samma slag som Hektors avsked till sin maka
och sin lille son i Iliaden. Lik en ny Andro'make manar
borgmästarinnan Edbom bevekande sin make att skona sitt
dyrbara liv:
| »Nils Grovsmed ... kan ej han från faran dig förlossa?

Hans rygg tycks vara gjord att alla påkar trotsa.
Han är en prövad buss i slagsmål och i rus;
han barn och hustru slår och dundrar i sitt hus.
Han plär med lejonröst om sina dater ryta;

1? Stadens borgmästare, »som både aln och svärd i sina händer bar».
