DET STORA BOHUSLÄNSKA SILLFISKET. 73

också gamla önskemål. HRedan vid seklets mitt hade t. ex.
Faggot ivrat för ett reglerande av spannmålshandeln. In-
tressant är, att den svenska regeringen här så att säga arbe-
tade parallellt med den samtida franska. Kungörelsen om
den svenska spannmålshandelns partiella frigivande sändes
också i översättning till Frankrikes ryktbare generalkontrollör
Turgot, som arbetade för samma mål i sitt land — ett
bevis så gott som något på den samhörighetskänsla, som be-
själade det slutande 1700-talets reformvänner i olika länder-.

Det stora bohuslänska sillfisket.

Sid. 71—72.

De 500 trankokerier, som anlades för att utnyttja de väl-
diga sillfångsterna, producerade ej blott tran för belysnings-
ändamål och olja för målning — även avfallet, det s. k.
trangrumset, hade sitt värde. Det ansågs nämligen som ett
bra gödningsämne.! Trankokerierna blevo emellertid ett stort
fördärv för Bohusläns skogar. De krävde nämligen ej blott
stora mängder av timmer, plank och bräder som byggnads-
virke utan slukade också massor av ved. Visserligen utfär-
dades år 1778 ett förbud mot eldning med ved vid tran-
kokerierna, men dels kom det för sent, dels åtlyddes det ej.
Kol och torv förslogo nämligen ej för bränslebehovet. Holm-
berg anser, att Bohusläns skogar fingo »sista dråpslaget» under
den stora sillfiskeperioden; och än i dag ha de ej hämtat sig
från den skövling, som då övergick dem.

Dessa skogar hade skattats hårt redan under tidigare sill-
fiskeperioder alltsedan medeltiden. Stora mängder ved gick
även åt till den torrkokning av havsvatten för att utvinna
salt, som bedrevs vid saltsjuderierna. Här som annorstädes
hade skogarna dessutom hämmats i sin tillväxt genom boska-
pens avbetande av späda trädplantor, medan massor av ung-
skog skövlades för att användas till stängsel samt till kavel-

1 Under den stora sillfiskeperioden mot 1800-talets slut bearbe-
tades det vid guanofabrikerna till sillguano, ett gödningsämne, som var
torrt som sågspån och till stor del såldes till de franska vinodlarne.
Den andra huvudprodukten vid guanofabrikerna var smörjolja, allt-
så en förädlad form av tran, som i sin bästa kvalitet var alldeles
vattenklar och luktfri.
