SEGLÉ OCH ANNETT). — NYARE BELLMANSFORSKNING. 91

Leopolds »Eglé och Annett.

Sid. 171—172.

Anton Blanck har i sin bok om Anna Maria Lenngren m. m.
påvisat, att Eglé hade sin motsvarighet i verkligheten i Leo-
polds stora kärlek, den sköna Marianne Pollet, som sedermera
gifte sig med general Ehrenström och kallades »den sista
gustavianska hovdamem. I sin korrespondens med henne
kallar Leopold henne alltid Eglé. Drag för drag går Mariannes
fägring, hennes talanger och själsegenskaper igen i Leopolds
beskrivning av Eglé. Och om hon också ej övergick till An-
netts enkla lantliv, så kände hon sig dock ofta trött på stora
världen med dess tomma nöjen och gladde sig åt att i vårens
tid få flytta ut till en lantgård på Värmdön och där leva ett
enkelt hem- och naturliv i familjens sköte.

Nyare Bellmansforskning.
Sid. 174, 178 och 188.

1919 är ett märkesår för Bellmansforskningen. Då stifta-
des nämligen Bellmanssällskapet, genom vars försorg flere
intressanta forskningsrön, som gälla den store skaldens liv
och diktning, ha publicerats. Man vet nu, att Bellman, som
under sin diktnings bästa år var bosatt i ett ännu bevarat
hus vid Urvädersgränd på Söder, var född i samma stadsdel,
i ett hus i hörnet av nuvarande Bellmansgatan och Horns-
gatan. Under uppväxtåren i Maria Magdalena församling mot-
tog den unge Karl Mikael intryck, som blevo av allra största
betydelse för hans diktning. Visserligen råkade sekreteraren
Bellman längre fram i tiden i glada kamraters sällskap origi-
nella krogkunder och sköna källarnymfer på näringsställen och
danslokaler, men säkert har han ändå fått de första avgörande
intrycken av »urbilderna» till sina diktgestalter under sina
strövtåg i ungdomsåren på gatorna kring Maria kyrka och i
Hornskroken. De flesta av Bellmansgestalterna ha, som Ivar
