94 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

på dem, lämnade Bellmans fattiga arvingar utan ekonomisk
hjälp. Att epistlarna — efter tidigare fåfänga försök — verk-
ligen kommo ut år 1790, får ej minst räknas Kellgren till
förtjänst. Han ej blott skrev förordet till dem — han hjälpte
även till vid deras slutliga utredigering. Även i ekonomiska
frågor tycks han ha varit den opraktiske Bellman till ett visst
stöd.

Upplysningstidens nyttlghetspredlkan

sid. 189 st. 1

exemplifieras utmärkt genom en betraktelse av hovpredikan-
ten Wrangel på sommaren 1772 över ämnet »Den välsig-
nelse, som markens rätta bruk medförer». Något religiöst
innehåll i predikan finns icke, frånsett ett och annat gudeligt
talesätt. Det hela är en nationalekonomisk utredning i
retorisk form.

I stil härmed var det, när juldagens betraktelse över hur
Jesusbarnet lades i en krubba gav predikanten en osökt
anledning att ge värdefulla råd om stallets inredning och
att framhålla vikten av en rationell stallfodring. Ett utslag
av samma anda var det också, när en präst utlade påskdagens
text om Jesu uppståndelse genom en redogörelse för metoder
att uppväcka skendöda eller predikade över nyttan av att
stå tidigt upp och ta sig en morgonpromenad.

Upplysningstidens nyttighetspredikan är ett talande exem-
pel på vart det leder, när predikanten är alltför ivrig
att göra kristendomen tidsenlig, att vara up to date i sin
förkunnelse. »Ett tveeggat svärd»> blir ett sådant före-
drag — ty det är rätta ordet för en slik predikan — icke.

Ja mycket tålde upplysningstidens beskäftiga snusförnuf-
tighet förvisso att skrattas åt, när den gjorde sig bred på det
religiösa området, men å andra sidan måste det framhållas,
att prästerna pa den tiden voro sina församlingsbor till
mycken hjälp i deras jordiska bekymmer och omsorger.
Många goda råd kunde de ge om jordbruk och annan detta
livets nödtorft, och vid sjukdom kunde prästen vara en
ovärderlig hjälp i en tid, då det var så ont om utbildade läkare.
