100 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

heten. År 1780 blev han chef för Södra skånska kavallerirege-
mentet och förvånade redan från början många genom sitt
tydligt ådagalagda förakt för exercisens finesser, något som
företrädaren, hertig Karl, hade tagit mera noggrant.

Men skulle Toll komma vidare på den militära banan,
så gällde det att först vräka undan ett besvärligt hinder
— Karl Sparre, överståthållare och Gustav III:s främste
militäre rådgivare. En stor försvarsplan. som Toll hade fär-
dig i mars 1781, riktade sig i själva verket också mot Spar-
res sätt att sköta sitt ämbete som krigsminister, men först
vid årsskiftet 1781—382 satte Toll och hans vänner i gång ett
verkligt angrepp ej blott mot Sparre utan även mot Ulrik
Scheffer och Liljencrantz. Försöket misslyckades emeller-
tid.

Kort därefter finna vi Toll på en resa i Frankrike, Preus-
sen och Polen. Han tjänstgjorde nu som ett slags hemlig
kunskapare åt kung Gustav i fråga om härväsen och diplo-
mati i Centraleuropa. Tolls iakttagelser voro ofta skarpsin-
niga. Det är ganska betecknande, att Preussens militär-
väsen ej imponerade så mycket på honom som på andra.
Han menade, att dess försvarsanstalter »torde vara defektu-
ösaret, än Europa förmodar, och mindre varaktiga, än man
tror». Napoleonkrigen skulle visa, att Toll hade rätt.

Tolls egentliga storhetstid under kung Gustavs regering
inföll under åren 1784—387. Sedan hösten 1783 satt han
med i ett nyinrättat extraordinärt ämbetsverk, krigsbered-
ningen. I november 1786 erhöll han en verklig instruktion
som krigsminister eller arméinspektör, ungefär samtidigt
som hans vän Erik Ruuth blev statssekreterare för handels-
och finansärenden. ”Toll gjorde utan tvivel stor nytta på
sin post inom den militära förvaltningen. Han var en svuren
fiende till all slentrian och allt detaljrytteri och en rivande,
arbetsam karl, som fordrade mycket av sina underordnade.
Konservativ var han så till vida, som han höll på indelnings-
verket, men han ville modernisera det. Det fasta försva-
ret hade Toll däremot mindre tillit till. Han menade, att
det till stor del kunde ersättas av en slagfärdig armé och en
stark flotta. Av allt att döma har Toll, vars egen militära

1 Bristfälligare.
