104 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

Gustav III:s förvärv av S:t Barthélemy.
Sid. 309 st. 2.

De europeiska staternas strävan att skaffa sig kolonier
blev under 1500- och 1600-talen alltmera utbredd. I Sverige
tog den sig uttryck i anläggningen av kolonierna Nya Sverige
i Nordamerika 16388 och Cabo Corso på Afrikas västkust
16354. Dessa koloniers snara förlust vällade visserligen en
avmattning i den svenska regeringens intresse för slika före-
tag, men planerna på att skaffa Sverige besittningar i främ-
mande världsdelar utdogo aldrig helt under 1600- och 1700-
talen. Svenskarne hade, som vi sett, sålunda vid ett till-
fälle planer på att förvärva den stora ön Madagaskar utan-
för Afrika,!' en annan gång på att bemäktiga sig ön Tabago i
Västindien?, vid andra tillfällen åter Barimaområdet på Syd-
amerikas nordkust och vissa trakter i Patagonien. För för-
värvet av kolonier intresserade sig bl. a. så framstående män
som Daniel Niklas von Höpken, Jonas Alströmer, Karl
Gustav Tessin och Karl Fredrik Scheffer.

Liksom på så många andra områden sökte Gustav III
även på detta förverkliga tidigare felslagna drömmar och
hugskott. Han hade emellertid otur. Hans trevanden möt-
tes ofta av misstro eller rena avslag, och stundom läto så-
väl han som hans regering dupera sig av företagsamma sko-
jare, som kommo med stolta kolonisationsprojekt men i
själva verket endast ville tillskansa sig själva fördelar. En
sådan herre var engelsmannen Orr, som anno 1774 till
Gustav III överlämnade ett vidlyftigt memorial angående
bästa sättet att på den spanska ön Portorico upprätta en
svensk koloni. Vissa förhandlingar om saken fördes i Madrid,
men Spanien befanns alldeles ovilligt att avstå någonting
— även i utbyte mot handelsförmåner. Då avvek Orr, för
att i stället söka intressera danska regeringen för sina pro-
jekt. Redan före Orrs mystiska försvinnande hade Sveriges

1 Bd V: 288.
2 Bd V: 578.
