GUSTAV III:S FÖRVÄRV AV S:T BARTHÉLEMY. 105

representant i Spanien kommit på honom med en hel del
små oegentligheter.

Svenska regeringen gjorde nu försök att av Frankrike ut-
verka en koloni. Först var det fråga om Tabago, som franska
regeringen dock alls ej ville avstå. Slutligen befanns Frank-
rike villigt att lämna S:t Barthélemy, ett anbud som Gustav
III betecknande nog antog, ehuru han inte hade någon aning
om vad ön kunde vara värd. För visso var det mera äregi-
righet än statsklokhet, som här drev honom fram.

Även sedan S:t Barthélemys betydelselöshet tillfullo gått
upp för svenskarne, döko dock nya planer om liknande kolo-
niala förvärv sporadiskt upp. BI. a. blev det vid tiden kring
sekelskiftet på nytt tal om att förvärva Portorico.

En välbehövlig reaktion mot denna något äventyrliga
kolonialpolitik presenterade den skarpsinnige president-
sekreteraren von Asp i ett memorial av 1802 »om ultrama-
rinska possessioners nytta eller skada för en europeisk makt
av andra ordningenm». Den sammanfattande slutsatsen i detta
aktstycke lyder: »Kort sagt: ultramarinskt kolonisations-
system passar isynnerhet för stora makter, som äga sjö-
styrka, och är för mindre stater lockande, men vanskligt»
— i all korthet en nykter och skarp dom över det mesta av
den föregående epokens lösliga koloniala projektmakeri!

r

Underrättelsen om att S:t Barthélemy blivit svenskt fram-
kallade i Finland högst oväntade verkningar. Efter de svåra
missväxtåren under förra hälften av 1780-talet greps en hel
del fattigt folk i denna landsända — torpare, avskedade knek-
tar och inhyseshjon — av emigrationsfeber. Den kungliga kun-
görelsen, som av många präster framsades på mycket »bru-
ten> finska, gav anledning till överspända förhoppningar.
Somliga trodde, att det nya landet var stort som hela Fin-
land, att där aldrig förekom missväxt, och att där alltid
fanns spannmål. Och det dröjde en tid, innan man genom
en ny nådig kungörelse och energiska åtgärder av lands-
hövdingarne lyckades bringa de arma stackarne till besin-
ning.
