FINSKA SJÄLVSTÄNDIGHETSSTRÄVANDEN. 109

att sätta hans egendomliga levnadslopp i samband med en
idealistisk världsåskådning. Det visade sig alltför snart, att
han ej var någon Washington utan blott en karaktärslös
lycksökare. Yrjö Koskinens och Danielson-Kalmaris lov-
sånger över Sprengtporten ha också av flere finländska for-
skare mötts med skarpa — och övertygande — gensagor.
Hornborg ger i sitt verk »Finlands hävder» sitt omdöme
följande pregnanta utformning: »Det är svårt att säga, vad
som var störst hos Göran Sprengtporten: primitiviteten i
hans uppfattning av sin trohetsplikt, oriktigheten i hans
framställning av läget och stämningen i Finland, hans djärv-
het att tala i ”den finska nationens” namn, hans okunnighet
beträffande åsikterna inom hans egen brigad (Savolaksbri-
gaden) eller naiviteten i hans blinda tilltro till Rysslands
ädelmod och ärliga uppsåt. Allra störst voro kanhända hans
själviskhet och hans fåfänga.»

Även om emellertid flertalet av Liikalanotens och Anjala-
förbundets undertecknare ej önskade Finlands skilsmässa från
Sverige, kvarstår ändå frågan, vilken resonans en Sprengt-
portens eller en Jägerhorns landsförrädiska strävanden hade
i Finland. Gjörwell! har påpekat, att Finlands adel sönder-
föll i tre grupper: den infödda finska adeln, de i landet natu-
raliserade livländska släkterna samt de fåtaliga svenska fa-
miljer, vilka på grund av husfaderns tjänsteställning eller
av ekonomiska skäl slagit sig ned i Finland. Bevisligen ut-
övade den andra av dessa grupper ett stort inflytande i fråga
om åskådningar och tänkesätt inom hela sin samhällsgrupp
i Finland. Det är i detta sammanhang ej utan sitt intresse
att konstatera, att just de främsta bland »självständighets-
männem: Sprengtporten, Jägerhorn, Hastfehr och Klick,
stodo i nära släktförbindelse med baltiska ätter. Osannolikt
är icke, att de i Finland bosatta ättlingarne av de baltiska
baronerna påverkats av sina fränder söder om Finska viken,
som i egenskap av ryska undersåtar härskade med oinskränkt
husbondemakt över sina underlydande och relativt lätt hade
tillträde till det ryska jätterikets äreställen och rikedomar.

Även inom andra samhällsgrupper än adeln fanns natur-
ligtvis här och var i Finland opposition mot Gustav III:s

1 Bd VII: 232.
