114 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

officerare, fyra i vart led, anförda av deras chef, herr rådman
Lund, med dragna värjor. Framför dem redo på vita, väl
utstofferade hästar, ledda av tre borgersmän i uniform, en
ung handlande i fruntimmersdräkt, föreställande staden
Göteborg med dess vapen på ena armen och bredvid honom
en annan i Mercurii dräkt med dess stav i handen, åter före
dem en annan i fruntimmersdräkt, föreställande Fama!, som
med sin basun i handen uiropade: ”Glädjens, I innevånare
i Göteborg, som inom edra murar återfått den, som frälst
er från utländskt förtryck, Svea och Göta rikens store och
älskvärde konung, Gustav 1III Framför Fama gick en uni-
formsklädd borgersman med stora silverbeslagna staven i
handen, varå Göteborgs vapen var ingraverat, och å ömse
sidor av denna marsch framför Kungl. Maj:ts vagn gingo in-
fanterikårens 36 korpraler i uniform med höga lanternor i
ena och brännare i andra handen. Tåget skedde under full-
ständig janitscharmusik till kungliga residenset under stän-
digt hurrande av den sammanskockade allmänheten och
ropande av ”Leve konungen!» Vid framkomsten till resi-
denset »avsade ”Göteborg” i underdånighet följande ord:

”Sorg ej mer mitt hjärta sårar —

ögat fäller glädjetårar.

Store Gustav, det är du,

som har frälst en nödställd fru!»

Enligt den sagesman, vi här anfört, skulle kungen vid dessa
ord ha börjat skratta och sagt åt herrarne i sitt följe: »Aldrig
kunde jag tro, att iag skulle bli accoucheur.»

Litet senare gavs en maskeradbal. Ett nästan vanvördigt
slut på en heroisk början!

Katarina II:s hånfulla ton mot Gustayv.
Sid. 388

Katarina gjurde på flere sätt sitt bästa för att kasta löjets
skimmer över sin svenske motståndare. I brev till sin älskare
Potemkin, som då befann sig vid turkiska fronten, och till

1 Ryktet.
