UTBRYTNINGEN UR VIBORGSKA VIKEN. 119

heten lyckligen genombryta den ryska embosseringen!? samt
med fulla segel och oskadd tackling fortsätta sin kurs väster-
ut. Jag önskade att kunna teckna denna högtidliga scen, ty
den var egen i sitt slag. Vinden var frisk ostlig, himlen klar
men beströdd med lösa moln, vilka stundom skymde solen.
De ryska skeppen hade gulmålade batterier och lågo ank-
rade för spring” med bredsidorna vända mot Dristigheten,
vars sida var rödfärgad. I samma ögonblick detta skepp med
alla segel till nalkades inom skotthåll, framblänkte solen
utur molnen på ett förtjusande sätt och gav en alldeles egen
glans åt Dristighetens skrov och segel. Ryska skeppen in-
rymdes hastigt i ett ogenomträngligt men ljust moln av krut-
rök, och deras kulor studsade på vattnet långt bakom Dristig-
heten fram till den svenska linjen. Slutligen utbredde sig
en förfärlig kanonad från den stolta Dristighetens sidor och
inhöljde det såväl uti sin egen som ryssarnes rök, utur vil-
ken blott dess översta toppar efter längre tiders förlopp och
på stort avstånd väster om ryska embosseringen småning-
om började framskymta. O, vad jag var lycklig, då jag såg
dess bramtoppar! De övertygade mig, att detta skepp icke
blivit redlöst, vilket jag så mycket mera fruktade, som de
ryska skeppen icke allenast ägde fri utsikt och hade en säker
riktning, utan ock, manade av sitt övermod och vår under-
lägsenhet, borde anse vår undergång oundviklig.»

En svår olycka för svenska flottan blev däremot den fel-
aktiga manövern med ett brännarfartyg, som till följd där-
av drev ned på det svenska linjeskeppet Enigheten. Om-
bord på skeppet uppstod en fruktansvärd panik, och man
såg många av besättningen huvudstupa kasta sig i sjön.
Men den hjältemodige major Feiff, som förde befälet på Enig-
heten, gick först lugnt omkring och rökte sin pipa. När en
barkass från ett annat fartyg närmade sig för att bärga
hans folk, ställde han sig på kommandoplatsen med roparen
i hand och ropade: »Undar, undan, annars kommer ni själva

1 Embossering kallas fartygs ankring med både för- och akterankare,
alltså oberoende av vindriktningen.

2 Spring kallas ett tåg, som går från ankaret till fartygets akter.
Vid en sådan ankring med två förtöjningar, utgående från samma
ankare, kan man genom att hala in på akterförtöjningen och ge efter

på ankarkättingen i fören få ett förankrat fartyg att ändra riktning,
så att man kan bättre använda dess kanoner.
