FÖRMYNDARREGERINGENS RYSKA POLITIK. 129

Förmyndarregeringens ryska politik.
Sid. 531—536,

Einar Carlsson har i sin avhandling om den ryska gifter-
målsfrågan påvisat, att hertig Karls och Reuterholms ryska
politik måste ses i samband med Reuterholms kamp mot
gustavianerna och särskilt mot Armfelt, som alltsedan freden
i Värälä varit målsman för ett vänskapligt förhållande till
Ryssland och hos kejsarinnan Katarina fann stöd mot herti-
gen och Reuterholm. Katarina var angelägen om att genom
släktskapsförbindelser vinna inflytande över den unge konun-
gen, och Armfelt verkade också i hennes intresse, då han ingav
Gustav Adolf en stark böjelse för storfurstinnan Alexandra.
Under sådana förhållanden misstänker den nämnda avhand-
lingens författare Reuterholm för att från början ha avsikt-
ligt fört underhandlingarna med Ryssland på ett så klumpigt
sätt, att ryska regeringen drevs till att framställa fordringar,
som han för den unge konungen kunde beteckna som orim-
liga.

Omkastningen i Reuterholms politik och det därav resul-
terande kungabesöket i Petersburg på hösten 17962 föran-
leddes dels av »storvisirens» syfte att inför konungens snart
stundande myndighetsförklaring stärka sin ställning genom
att ha tagit initiativet till hans äktenskap, dels av hans för-
hoppningar att vinna åtskilliga politiska fördelar för Sverige,
framför allt en förmånlig gränsreglering och subsidier till
ersättning för vad man gått miste om i Frankrike. Han
möttes därvid på halva vägen av Katarina, som just det
året var besluten att ingripa mot det revolutionära Frank-
rike och därför behövde vinna säkerhet för att Sverige ej
skulle falla henne i ryggen.

Att sedan giftermålsplanen gick om intet, sammanhänger
med att när Katarina såg, hur kär Gustav Adolf var i Alex-
andra, spände hon bågen hårdare, än hon ursprungligen tycks
ha ämnat. Men när hennes överrumplingstaktik misslyckades

1 Bd VII: 534.
