BYLIV I GAMLA TIDER. 135

Efter enskiftet har flerstädes genom arvskiften och för-
säljningar en ny splittring av gårdarna ägt rum. På sina
håll har den gått så långt, att många gårdar blivit för små
för att föda sina brukare och dessa ha sjunkit ned i djupaste
armod eller till stor del måste leva på biförtjänster. Så är
fallet särskilt i västra Värmlands och Dals skogsbygder
ävensom i vissa trakter av Dalarne, ett landskap där man
energiskt satt sig emot skiftet.

Byliv i gamla tider.
Sid. 585.

De gamla byarna voro samhällen för sig med många ge-
mensamma angelägenheter, vilka reglerades genom byord-
ningar. I Danmark hade man byordningar redan på 1400-
talet, och dit hörde ju Skåne på den tiden. Den äldsta be-
varade danska byordningen är från 1460, den äldsta beva-
rade skånska från 1632.

I Sverige fingo byordningarna laga kraft genom en kunglig
förordning av 1742. Samtidigt utfärdades en mönsterförord-
ning, som skulle läggas till grund vid omredigeringen av de
många byordningar, som vuxit fram ur byamännens mång-
skiftande erfarenheter. :Mönsterbyordningen hade till följd,
att litet varstädes byordningarna nedskrevos; och ett stort
antal av dem som bevarats till våra dagar, härröra just från
tiden kring mitten av 1700-talet.

På grundvalen av sin byordning fattade byamännen be-
slut på bystämmor, där det avgjordes, när man skulle
så och skörda, när kreaturen skulle släppas i vall och gärds-
gårdarna vara i ordning m. m. Ordförande på bystämman
var en vald byfogde eller ålderman, som övervakade, att
byordningen och bystämmans beslut efterlevdes. Värdig-

lige i den förbiflytande ån i förhoppning att orka simma över den men
drunknade, utan att någon sträckte ut så mycket som ett finger till
hans hjälp.

De tre värsta våldsverkarne blevo trots ihärdigt nekande dömda
att var för sig böta full mansbot eller i brist därav undergå 28 dagars
fängelsestraff vid vatten och bröd.
