144 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

hustru hade folk stor respekt, ty »Bångskan» hade kraftiga
nävar och en svår trut.

Bång dog år 1845 vid 63 års ålder och begravdes på Vilhel-
mina kyrkogård. Men ingen minnessten utmärker platsen,
där den gamle hjälten från finska kriget vilar. Avkomlingar
av Zacharias Bång finnas ännu kvar i trakten.

Om sjukvården vid västra armén.
Sid. 698 st. 4.

En inblick i dessa förhållanden får man genom den seder-
mera berömde kirurgen och generaldirektören för medicinal-
väsendet Karl Johan Ekströmers ännu otryckta memoarer,
som krigsarkivarien Steckzén fäst uppmärksamheten på ge-
nom ett referat i Svenska dagbladet för den 16 augusti 1932.
Vid fjorton års ålder blev Ekströmer som nybakad gymnasist
av förste fältläkaren vid västra armén erbjuden underläkar-
befattningen vid ett fältlasarett i trakten av Öxnäs i Dal,
där han hade sitt hem. Etfter åtskilliga protester från yng-
lingens sida konstituerades han till befattningen. Till chef
fick han en fältskärslärling, som enligt vad Ekströmer berät-
tar i sina memoarer visade sig vara »en okunnig och imper-
tinent! lymmeb. Han behandlade sin underläkare med en
olidlig överlägsenhet, men hans okunnighet i allt vad till
yrket hörde var sådan, att t. o. m. den oerfarne fjorton-
åringen reagerade. Och dessa två skulle ta hand om ett
hundratal utsvultna, trasiga, nästan halvdöda sjuklingar, av
vilka de flesta voro angripna av rödsot! Men Ekströmer
hade gry i sig. Han skaffade sig resolut en medicinsk handbok
och lärde sig småningom det viktigaste, så att han kunde
börja göra riktig nytta — något som det aldrig föll den odug-
lige chefsläkaren in att göra. Till all lycka blev denna odåga
snart avpoletterad och fick en duglig läkare till efterträdare.

1 Fräck, ohängd.
