SID. 22—523. 147

Sid. 377 st. 2: de två sista meningarna ändras sålunda:

Däremot lyckades Anjalamännen genom trägna bearbet-
ningar vinna hertig Karl för sin sak så till vida, som han,
trots konungens förbud, inlät sig i underhandlingar om stille-
stånd med den ryske storfursten Paul och på ryssarnes önskan
drog samtliga svenska trupper tillbaka över gränsen. På
ryska sidan hyste man t. o. m. förhoppningar att kunna
locka hertigen till förräderi mot sin bror genom att lova
honom att bli regent över ett självständigt Finland. Karl
var ju också en vindböjtel inför opinionens vindkast, men
det är ändå ej troligt, att han skulle ha kunnat ge sitt sam-
tycke till en sådan styckning av det svenska riket — åtmin-
stone vågade han det ej, när hans bror började bli säkrare i
sadeln igen. Ju starkare konungens ställning blev, desto mera
rojalistisk blev hertigen. Genom att sända hem de finska
trupperna från gränsen och sprida dem i landet oskadlig-
gjorde han i själva verket Anjalaförbundet.

Sid. 433 st. 1: De där anförda aforismerna äro icke Ehren-
svärds egna utan den store franske mästaren La Rochefoucaulds,
men Ehrensvärd har på ett briljant sätt omskrivit hans para-
doxer på svenska.

Sid. 436 r. 2 nfr: »överste» rättas till »kapten».

Sid. 436 sista raden: »några» ändras till »nio».

Sid. 437 st. 1: sista meningen ändras sålunda:

Men nog var det påkostande för de ansvariga cheferna att
se en främling ta avgörandet från dem.

Sid. 438 st. 3: Konungens ord till Puke föllo så: »Min
käre Puke, Er far gav sitt liv för min far. Jag är övertygad
om att Ni i dag också vågar Ert liv för mig. Jag glömmer
det ej.»

Sid. 440 st. 2, r. 3: sarmen» rättas till »sbägge händerna».

Sid. 523 st. 1: Den gängse anekdoten att hertig Fredrik Adolf
skulle ha betecknat Fredrik Sparres förslag i konseljen att
