170 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

samvaron med den förtjusande gubben Gjörwell, särskilt en
middag, som de åto tillsammans ute på Djurgården en
sommardag under filosofiska samtal, medan kroppen veder-
kvicktes med en så härlig rätt som smultron och mjölk.

Bland allmänna reflexioner, som Eck gör, finner man en
lovsång åt de svenska kvinnornas fägring, i synnerhet i Sö-
dermanland, Skåne och Blekinge. Om den saken — skriver
han — äro alla resande ense. Likaså om den svenska ärlig-
heten: »En sådan sak som stöld känner man på den svenska
landsbygden nästan alls ej till.»

+ +
sk

Åren 1806 och 1807 gjorde den berömde mineralogen

Ludvig Hausmann från Göttingen

en resa genom Skandinavien. Det glest befolkade Småland med
sina små röda timrade stugor, innehållande blott ett enda rum,
gjorde intryck av armod. Men ändå rådde där »en renlighet,
som gottgör den inkvarterade främlingen för saknaden av
mången bekvämlighet, som han är van vid». Ett fattigt in-
tryck gjorde även Bohuslän. Andra landskap företedde större
välmåga, men i stort sett blir Hausmanns intryck, att sven-
skarne leva i torftiga förhållanden, isolerade från stora värl-
den. Därför kommer deras av naturen rika begåvning så
sällan till full utveckling. Men när så sker, förlorar svensken
tyvärr alltför ofta sin medfödda trohjärtade godhet och öp-
penhet. Han förvärvar visserligen en viss belevenhet, men den
är parad med inre köld, misstroende och förställning. I poli-
tiken yttrar sig denna sinnesart i ränkfullhet och intriger. De
många omvälvningar, som följa med de upprörda partistri-
derna, sättas icke i gång av svenska folket utan av ett helt litet
»förfinat» fåtal, som man finner koncentrerat i huvudstaden.
Denna överklass »ger åt hela livet i Stockholm en prägel, som
är himmelsvitt skild från livet i Sverige i allmänhet». Vilket
ej utesluter, att vår resenär i Stockholm även träffar på »en
stor mängd fint bildade svenskar, i vilka de bästa sidorna i
den naturliga grundkaraktären bevarat sig ofördärvade och
