LUDVIG HAUSMANN FRÅN GÖTTINGEN. 171

te sig så mycket älskvärdare, som de uppträda i en till-
dragande dräkt».

För övrigt hade livet i huvudstaden, i likhet med alla stor-
städer, sina nattsidor, som starkt bryta av mot den sederen-
het, främlingen beundrar hos svenska folket i allmänhet.
Men han ger dock Stockholm det erkännandet, att han av
dess sedeslösa kvinnor aldrig blev utsatt för sådana oför-

+ ”n

Norrbro i Stockholm i början av 1800-talet. Teckning av C. J. Ljunggren.

skämdheter, som man nattetid ständigt råkade ut för i Ham-
burg och Berlin.

Ett osympatiskt drag hos svenskarne i gemen var deras ny-
fikenhet, vilken i Stockholm manifesterades genom skvaller-
speglar utanför fönstren i sådan mängd, att Hausmann aldrig
skådat maken i någon annan stad.

Värdshusen i Stockholm fann vår resenär icke vidare pris-
värda, och detta fastän svenskarnes förnämsta nöje överallt
är att äta, dricka och röka eller tugga tobak. Hur häpnade
han ej, när han på en så avlägsen plats som Särna, där han
oanmäld blev mottagen i kyrkoherdens hus, undfägnades med
en verklig festmåltid med bl. a. både en väldig älgstek och
renstek. Men några mil därifrån, i den norska gränstrakten
