172 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

till Idre, hade den fattiga befolkningen aldrig smakat en sådan
dryck som kaffe, innan Hausmann bjöd dem på en klunk.

Något, som han blev förtjust i, var de svenska kakelugnarna.
Dem har han också ägnat ett särskilt kapitel i sin reseskildring
och rekommenderar dem varmt åt sina landsmän. Tack vare
dem kunna svenskarne — framhåller han — sova med ett lätt
täcke över sig, medan däremot tyskarne i sina iskalla sovrum
nödgas begrava sig under hela berg av dunbolstrar.

Ett sällskapsnöje, som tilltalade Hausmann i hög grad, var
den svenska dansen. Han hade verklig ögonfägnad av att se
de välväxta nordiska gestalterna röra sig med ett naturligt
behag, utan förkonstling och överdrifter. Vad för övrigt säll-
skapslivet i Sverige beträffar, fann han, att det kännetecknades
av en viss besvärande ceremoniös stelhet. Men i Falun upp-
levde han i bildade bergsmannakretsar ett glatt och otvunget
liv i festligt lag, som han alltid skulle bevara i tacksam håg-
komst.

Finlands hjälte och »hela Sveriges»>.
Sid, 28—30.

Efter 1809 års revolution rådde en skarp motsats ej blott
mellan Adlersparre och gustavianerna utan även mellan honom
och Adlercreutz, som visserligen tagit ledningen av omvälv-
ningen men det oaktat ivrade för prins Gustavs arvsrätt och
var emot mera genomgripande förändringar i statsskicket.
Han beklagade den hårda nödvändighet, som tvungit honom
att gripa till våld mot prinsens far.

Första gången Adlersparre och Adlercreutz råkades var vid
den mottagning, som hölls på slottet den 22 mars, sedan
Adlersparres trupper på Skeppsbron paraderat för hertig Karl.
Det var riksföreståndaren själv som föreställde de bägge re-
volutionscheferna för varandra. Till det yttre var detta första
möte mellan dem högst ämabelt. Adlersparre hälsade sin med-
tävlare med utropet: »Karl Adlercreutz, Finlands hjältel»
Vilket besvarades med: »Georg Adlersparre, hela Sverigesl!»
Varpå de omfamnade varandra som de såtaste vänner och kort
