174 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

Kapitulationen i Kalix,
sid. 32—33

som den brukar kallas, ägde i själva verket rum i det r y sk a
högkvarteret i Säivis, mitt emellan Kalix och Haparanda. Dit
hade nämligen överbefälhavaren, generalmajor Gripenberg,
varit oklok nog att bege sig. Det var hans opålitlige stabs-
chef, överste Palmfelt, som övertalat honom därtill. Hade
Gripenberg, sin plikt likmätigt, stannat i sitt eget högkvarter,
så hade han hunnit få budskapet om att ryssarne under Bar-
clay de Tolly återtågat över Kvarken, och att alltså ingen
fara hotade i de svenska truppernas rygg. För övrigt —
anmärker general Magnus Björnstjerna i sina »Anteck-
ningar om finska kriget — kan väl ej den trupp anses
kringränd, som har blott en isolerad fientlig armé i sin rygg
50 mil borta! Kuriren med underrättelsen om ryssarnes för-
svinnande från svensk mark skickades visserligen vidare till
Säivis, men han avvisades av de ryska förposterna, så att
Gripenberg inte fick reda på saken, innan kapitulationen
undertecknats. I Säivis var generalen helt i sin stabschefs
hand. »Gripenberg kunde ej fransyska, och han blev ledd
bakom ljuset,, säger Björnstjerna. »Han var en obildad
knekt, som lätt talades omkull av en flytande tunga.»

Samme man, som nedskrivit dessa rader, påminner om att
armén mottog budskapet om kapitulationen med djupaste
harm — men ingen vågade omintetgöra den. Vid Kemi kyrka
i Finland nödgades trupperna nedlägga sina vapen. »Detta är
dock ej rätta ordet», tillägger han, »ty här, liksom vid Svea-
borg, sönderslogos dessa av truppen. Fanorna söndersletos,
och manskapet avtågade sedan, utstötande djupa förban-
nelser över sitt trolösa befäl.»

Ur förhistorien till 1809 års regeringsform.
Sid. 35 st. 2.

Innan 1809 års berömda konstitutionsutskott ens blivit på-
tänkt, hade regeringsformen hunnit få en dramatisk förhistoria.
Efter statsvälvningen den 13 mars förmåddes hertig Karl
