VEM VAR EGENTLIGEN HELGA DE LA BRACHE? 181

regeringsformen var det tydligen ingen som i hastigheten
tänkte på. Men så kan det gå till och måste det väl gå till
under revolutioner.

Sedan nu den segslitna tvistefrågan bragts ur världen, be-
slöt adeln redan följande dag vissa nya eftergifter beträffande
privilegierna, präster och borgare likaså. Men den stora skatte-

utjämningen — som visserligen ej längre kunde betraktas
som en privilegiefråga utan innebar ett extra krav från bonde-
ståndets sida — den hade man kvar som ett ofta utnyttjat

tvisteämne ända till år 1892.

Vem v ar egentligen Helga de la Brache?

Sid. 71 sist.

Carl Hallendorff har i den år 1924 utkomna volymen av
skildringar »Från Karl XV:s dagar» lämnat en intressant fram-
ställning av problemet Helga de la Brache. Den ärintressant
dels därför, att han sätter in spörsmålet i sitt samband med
1800-talets »pretendenttyp», dels också gör ett i detl hela syn-
nerligen lyckat försök att med stöd av allt tillgängligt käll-
material psykologiskt förklara Helga de la Brache. Hallendorff
liksom flere andra kritiska men sant mänskliga forskare äro
fullt övertygade om att Helga icke var någon medveten be-
dragerska; hon var överspänt romantisk och ytterligt ärelysten;
hon levde sig så in i sina — till en början mycket växlande —
storhetsdrömmar, att hon snart fullt och fast trodde på de
historier, hon isin fantasi spunnit ihop; och slutligen togo
dessa föreställningar formen av fixa idéer på gränsen till
själssjukdom.

Vem Helga de la Brache var? Ett fattigt Stockholmsbarn,
Augusta Florentina Magnusson, dotter till en tullvaktmästare.
Hon var född 1817. I 20-årsåldern kom hon som hjälp till en
välbärgad grosshandlarefamilj i Stockholm och lyckades vinna
en av döttrarna i huset till så hängiven vän, att den unga
fröken för hennes skull övergav de sina och tillsammans med
Augusta tor till Åbo år 1844. Efter något års vistelse hos släk-
tingar där återkommo fröken och hennes väninna till Stockholm.
Från det året finns en anteckning i Storkyrkoförsamlingens
