VEM VAR EGENTLIGEN HELGA DE LA BRACHE? 183

Statsrådsledamöterna uttryckte sig med yttersta försiktig-
het, och konungen beslöt, »utan att kunna ingå på prövning
av huruvida fröken de la Braches uppgifter kunna anses grun-
dade eller antagas som foster av en förvillad inbillning, i nåder
bevilja henne en årlig pensiom.

I egna och många andras ögon var emellertid Augusta Flo-
rentina Magnusson därmed erkänd som »prinsessa». Men hon
förstod ej att hushålla med underhållsmedlen. Hallendorff
antar, att bl. a. hennes syskon, som kommit en smula på sned
här i livet, utnyttjade henne ganska kraftigt. Hon levde över
sina tillgångar och började bedriva en formlig tiggeritrafik i de
högsta kretsarna. Till sist lyckades hon intressera några mera
varmhjärtade än kritiska liberala riksdagsmän, bland dem
särskilt August Blanche, för sina krav, och tack vare dem fick
hon sin pension fördubblad.

Den som emellertid avslöjade henne, var en from och rättän-
kande teolog, sedermera professorn i Uppsala C. J. Norrby, som
länge trott på henne och på allt sätt sökt hjälpa henne. Det var
genom honom, som äntligen en ordentlig förfrågan framställdes
till prinsen av Vasa — den föregivne brodern — och av honom
besvarades med att hela historien var »otrolig och omöjlig».
Norrby hade det moraliska modet att erkänna, att han varit
lurad, och framlade sin uppfattning om saken. Samtidigt
gjordes undersökningar i Stockholmsförsamlingarnas kyrko-
böcker, och därmed var saken klar. Då indrogs Helga de la
Braches pension.

Men nej — saken var inte klar! Själv trodde hon bergfast
på vad hon i sin ärelystna inbillning hittat på. Andra gjorde
sammaledes. Hennes förmåga att slå blå dunster i ögonen på
folk hade inte upphört. Troende, medlidsamma människor
och skandalhungriga individer förenades i det sorglustiga men
ack så mänskliga strävandet att skalfa rättvisa åt den olyckliga
»prinsessan». Långt efter hennes död drogs historien fram igen;
och ännu efter hennes trofaste riddares, landstingsman Johans-
sons, bortgång sökte man göra gällande, att Augusta Floren-
tina Magnusson var en förföljd och olycklig människa av hög
om också inte allra högsta börd.
