190 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

okända aktstycke i Kungl. biblioteket i Stockholm, har skarp-
sinnigt tolkat förslaget, utrett dess tillkomsthistoria och satt
in det i dess historiska sammanhang. Det är här onödigt att
gå in i detaljer — summan av det hela är, att den tillämnade
regeringsformen skulle ha givit konungen en helt annan rörel-
sefrihet med mycket större makt än förut.

Emellertid blev förslaget aldrig framlagt. Och varför? På
den frågan kan intet bestämt svar ges, men tydligt är, att
projektet hölls tillbaka först och främst därför, alt det inte be-
hövdes. Den konstitutionella utvecklingen gick år 1812 lika
tydligt till kungamaktens favör som anno 1809—10 till stän-
dernas. Om 1812 års regeringsform hade blivit en realitet,
skulle den näppeligen ha givit regenten mycket större makt,
än han vid denna tid i verkligheten innehade, ledande och do-
minerande som han var gentemot de fogliga ständerna och ett
på goda grunder tacksamt och beundrande folk. Troligen
är det helt enkelt därför att Karl Johan och hans rådgivare
funno förslaget onödigt, som det icke framlades utan begrovs
i bibliotekens gömmor. Att man på högsta ort dock var böjd
att göra något — och inte så litet — i den tilltänkta riktnin-
gen framgår därav, att regeringen mot slutet av 1812 års riks-
dag överlämnade till ständerna en kunglig proposition om vissa
och ganska vittgående ändringar av 1809 års regeringsform.
Exempelvis föreslogs en omorganisation av statsrådet i all-
deles samma stil som den som genomfördes år 1840. Denna
proposition, som historieforskningen egendomligt nog ej ob-
serverat, förklarades vid riksdagen vilande men föll tämligen
tyst, då ständerna nästa gång sammankommo.

Det var alltså ganska nära, att 1809 års regeringsform redan
efter tre år hade avlösts av en annan, som bättre skulle ha mot-
svarat det då varande behovet av en fast, nästan enväldig
regeringsmakt, men som sedan utan allt tvivel skulle ha rivit
upp ännu mycket värre strider än de, som började, då opposi-
tionen angrep Karl Johans »allenastyrande». Ju mer man
begrundar de fakta, som Andgren framdragit och samman-
ställt rörande Karl Johans första år som regent, dess mer fram-
står 1809 års regeringsforms tillblivelse som en verklig lyck-
träff i vår författningshistoria.
