218 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

Men hur intensivt Tegnér ändå — trots all påverkan från
Homeros — har levat sig in i den fornnordiska andan, därpå
finns bl. a. ett bevis, som gör ett rent av mystiskt intryck:
skalden efterbildade faktiskt inskriften på Rökstenen, inn an
denna ännu var uttydd. Stenens svårlästa runor tolkades
ju långt efter Tegnérs tid, men det visade sig då, att run-
ristningen innehöll ett par versrader, som nästan ord för
ord överensstämma med anslaget till Tegnérs dikt »Kung
Rings drapa».

Tegnér på vårdanstalten i Slesvig.
Sid. 370 st. 1.

Den sjuke hade fått för sig, att han av politiska skäl höills
inspärrad som sinnesrubbad: till följd av de s. k. rabulist-
tumulten i Stockholm på sommaren 1838 skulle Tegnérs
vänner ha haft planer på att förmå kungen till att abdikera
och Tegnér till att bli riksföreståndare. Men när Karl Johan
fått veta detta, hade han utfarit i de bittraste förebråelser
mot sin »rival om makten» och förmått en framstående läkare
att förklara biskopen sinnesrubbad. Till den sjukes fixa
idéer hörde också. att han blivit omätligt rik, och hans fantasi
sysslade med väldiga världsförbättrarplaner.

Till omväxling med patientens klagobrev fick hans hustru
från sjukhusets överläkare, den för sin tid framstående psy-
kiatern Jessen, tröstande meddelanden, att biskopens till-
stånd betydligt förbättrats, och att han efter allt att döma
trivdes bra. Att Tegnér i brev till hustrun hotade med att
ta livet av sig, om han inte fick slippa ut snart, ansåg Jessen
inte vara något att fästa sig vid utan blott hastigt övergående
uttryck för dåligt lynne. I allmänhet — berättade han —
verkade patienten godmodig och glad, ja uppsluppen.

Men i brev till sin vän Bernhard von Beskow kallar Tegnér
sin snälle läkare för åsna och säger, att han är »en värdig
representant av Europas dårhus».
