MARKISEN AV LÖNDONDERRY. 239

gjorde ett lysande undantag, främst tack vare de underbara
utsikter, som kajer och öppna platser erbjuda. »Det finns
måhända ingen europeisk stad, som lyckligare utnyttjat för-
delarna av sitt läge för att framkalla teatraliska effekter.»
Och Stockholms slott gjorde ett så majestätiskt intryck på
främlingen, att han föll i extas. Från vilken sida man än
beskådar detta arkitektoniska mästerverk, ger det helt nya
skönhetsintryck.

I Ystad skildes fransmannen med vemod från »den roman-
tiska halvö», som kvarlämnat outplånliga bilder i hans minne.

Markisen av Londonderry,

Karl Johans krigskamrat från 1813, besökte honom i ett poli-
tiskt uppdrag år 1836. Han hör inte till de belåtnas skara.
Resans värsta vedermödor vållade honom de trånga, kist-
liknande liggsofforna, i vilka han knappt kunde vända sig.
I Falkenberg, där han och hans ressällskap övernattade på
vägen från Hälsingborg till Göteborg, fick man inte en blund
i ögonen för ohyra. Om värdshuset i Mariestad har han inte
mycket att säga, bara att »det inte var så uselt som det i
Falkenberg», men om hotellet i Örebro blir omdömet: »Vi
fingo utstå all upptänklig vantrevnad.» I Enköping var det
inte bättre. I självaste Stockholm var det de resandes smala
lycka, att inte de bästa rummen på Hötel du Nord — det
enda drägliga familjehotellet i staden — voro upptagna. För
i sådant fall hade det varit outhärdligt även i Sveriges huvud-
stad.

Fattigdom och smuts var resenärernas huvudintryck av
den lägre befolkningens levnadsförhållanden i vårt land, och
hans intryck var, att denna samhällsklass hade det lika elän-
digt som lantbefolkningen på södra Irland. Dock voro sven-
skarne onekligen mycket bättre klädda än irländarne.

Stockholm gjorde ett fattigt intryck för att vara huvud-
stad men kunde bjuda på beundransvärt storslagna utsikter,
framför allt från Mosebacke: »The Mussel berg». Han njöt
av det rörliga livet på och vid de präktiga kajerna, och slot-
tet och operahuset imponerade på honom.
