SAMUEL LAING. 249

tillstånd än något annat folk i Europa. Förhållandevis äro
svenskarne mer omoraliska än t. o. m. engelsmännen i de tätt
befolkade industridistrikten.»

Detta fasaväckande faktum grundar Laing på sådana
statistiska uppgifter, som att under år 1835 var 140:e svensk
dömdes för någon förbrytelse. Detta är mer än tio gånger
så många fall som i Norge och mer än sju gånger så många
som i Storbritannien. T. o. m. i London, där på den tiden ett
invånarantal lika stort som ?/; av hela Sveriges var hoppackat,
utgjorde antalet dömda brottslingar ej mer än en på var
540:e invånare.

Och häpnadsväckande höga äro siffrorna för oäkta barn
i Sverige, nämligen omkring ett på 14 för hela landet och ett
på 2 å 3 för Stockholm, medan förhållandet i det illa beryk-
tade Paris ej är värre än ett oäkta barn på 5 och i London
ett på 38. »Varför», frågar han, »skall en huvudstad med
blott 80,000 invånare behöva vara till den grad demorali-
serad?» Det måste vara något fel på allmänna opinionen,
särskilt i storstaden, och Laing tror sig finna roten till det
onda däri, att man i Sverige sätter högre värde på tomma
titlar och privilegier än på sant moraliskt värde. I detta
land äro nämligen ej blott de högre samhällsklasserna utan
även städernas medelklass med sina skrån och  gillen
privilegierade. — Laing har tydligtvis ej reda på ett så
väsentligt faktum som det, att man måste vara av äkta börd
för att få åtnjuta skråprivilegierna, d. v. s. bli hantverks-
mästare.

Mera betydelse för de påpekade missförhållandena har
säkerligen en annan faktor, som Laing observerat, haft,
nämligen påverkan från Gustav III:s och hans bröders
lättfärdiga privat- och hovliv efter franskt mönster. Laing
konstaterar, att svenskarne yvas över att bli kallade Nor-
dens fransmän, men att den svenska medelklassen förmår
blott efterapa fransmännens sämre sidor. Och vilka före-
dömen för ett folks moral äro väl sådana företeelser inom
rikets ledande stånd som sammansvärjningen mot Gustav III,
vilken resulterade i ett kungamord, eller Fersenska mordet
eller förräderiets spel på Sveaborg? »Är det underligt»,
utbrister han, »om detta folks moraliska karaktär skulle
vara den sämsta i Europa, då dess högsta stånd så full-
