PER JÖNSSON-RÖSIÖ, )SMÅBRUKETS APOSTEL). 257

som det engelska men på samma gång lika motståndskraftigt
mot frost som det gamla svenska lantvetet. Resultatet har
blivit en stegring av vårt höstvetes avkastning per har med
inemot 40 9, och en så hög kvalitet, att vetemjölet numera
endast med en helt liten procent behöver blandas med impor-
terad vara för att bli fullgott även för fina brödsorter. Men
målet är att komma fram till 100-procentigt svenskt vetebröd
av högsta kvalitet.

För närvarande pågå även intressanta försök att åstadkom-
ma bättre och härdigare potatissorter på grundvalen av rot-
knölar, som hämtats från Perus alptrakter.

Per Jönsson-Rösiö, >»småbrukets apostel,
sid. 436

föddes år 1861 i ett ansett och bildat bondehem i västra Ble-
kinge. Hans far åtnjöt stort förtroende inom bygden och var
allmänt omtyckt för sin hjälpsamhet. Ett av vittnesbörden
därom är, att hans likfärd fick en så väldig anslutning, att man
än i dag talar om den. Även Rösiös mor var en ovanligt duk-
tig människa, en begåvad, storvulen kvinna. Både hennes
far och farfar hade varit framstående och ledande män
inom sin bygd. Det var alltså från verkliga bondehövdingar,
som Rösiö ärvde sin förmåga att uträtta något stort genom
att gå i spetsen för andra.

Vid åtta års ålder förlorade Rösiö sin far. Men hans mor
skötte gården på ett utmärkt sätt, och hjälp i arbetet fick hon
av barnen.

Sin första större uppgift här i livet fick Rösiö som förval-
tare på det stora Adlersparreska godset Gustavsvik i Värm-
land. Den uppgiften skötte han med kraft och duglighet,
och den dåvarande ägaren, Georg Adlersparres son Rudolf
Adlersparre, gav honom det ampla vitsordet: »Hade jag haft
Er för tretton år sedan, så hade jag aldrig behövt gå ifrån
Gustavsvik.» Nu stod det ej längre i mänsklig makt att rädda
hans ekonomi.

Då Adlersparre måste lämna sitt gods, stod Rösiö vid 25
års ålder utan sysselsättning. Hans mor hade drabbats av
