VÅRA FÖRSTA ÅNGBÅTAR. 281

nades säkra utsikter till en principiell lösning av näringsfri-
hetens problem, och år 1846 föllo de första hämmande skran-
korna efter en het kamp i pressen och på riksdagarna.

Handelsfriheten.
Sid. 483 efter sista meningen.

Vid den tid, då Gustav III började lossa på de stränga för-
buden mot handel på landsbygden, hade den berömde natio-
nalekonomen Chydenius omvittnat, vilken väldig förlust av
dagsverken som de påtvingade stadsresorna vållade bönderna,
och vilka orimliga transportkostnader som lantmannaproduk-
terna därigenom betungades med. Och en annan national-
ekonom gjorde vid samma tid den frågan, vad det vore för
fördel för ett rike att ha förmögna och mäktiga städer, då
denna förmån måste köpas på bekostnad av »en fattig, makt-
lös och håglös landsbygd».

I och med näringsfrihetens införande och handelstvångets
avskaffande upphörde städerna att, statsrättsligt sett, bilda
enheter inom vårt ekonomiska liv, och borgarståndet hade
ej längre något berättigande till en politisk särställning.
Frågan om representationsreformen hade ytterligare mognat
för sin lösning.

Våra första ångbåtar.

Sid. 489 sista st. och sid. 491 efter kapitlets slut.

Det första försöket i vårt land att med hjälp av ångmaskin
driva fram ett fartyg är årsbarn med 1800-talet. Det gjordes
av en kaptenmekanikus vid flottan, bergsrådet Johan Erik
Norberg, en dugande tekniker och uppfinnare. Gustav IV
Adolf visade mycket intresse för hans försök och ställde ett
kronofartyg med namnet Jehu till hans förfogande. I den
skutan skulle Norberg nu sätta in den »imm-machine», som
skulle driva fartyget, lyfta ankaret, hissa segel och vara till
hjälp vid in- och urlastning m. m.
