ETT OCH ANNAT OM TROLLHÄTTE OCH GÖTA KANAL. 283

på Mälaren med ångfartyget Yngwe Frey». Bolaget hade sitt
säte i Stockholm. Året därpå bildades i Göteborg »Bolaget för
en transport-inrättning medelst ångfartyg på Wenern».

Yngwe Frey tillvann sig snart allmänhetens förtroende,
även om man naturligtvis ännu inte hade hunnit så långt
i kultur, som det vid denna tid inberättades från föregångs-
landet Amerika: att »i hela Nordamerika icke fanns en gumma,
som var mera rädd för en ångbåt än för ett skott löst krut».
Att man emellertid även i Stockholmstrakten småningom lärde
sig att ta risken av en närmare bekantskap med eldfartygen
lugnare berodde till stor del på att den gamle hedersman, som
var befälhavare på Yngwe Frey, aldrig tog några risker.
Blåste det hårt på Björkfjärden, så »förtöjde han skutan
vid närmaste bästa landningsplats med iakttagande av alla
försiktighetsmått, som de forna ostindiefararne använde, när
de anade, att en tyfon skulle hemsöka dem på Macaos redd».

Snart hörde man också talas om stockholmare, som gjort
lyckade ångbåtsresor så långl som till Norrköping, ja ända till
Skåne och Finland! I början av 1830-talet öppnades ångbåts-
linjerna Stockholm—Libeck och Göteborg—Hull.

Ett och annat om Trollhätte och Göta kanal.

Den senaste ombyggnaden av Trollhätte kanal (Bd VIII:
493 st. 2—3) gjordes, för att havsgående fartyg upp till 1,350
lons dräktighet skulle kunna gå upp till Vänerhamnarna och
godsfrakterna besparas den fördyring, som en besvärlig och
tidsödande omlastning till mindre fartyg i Göteborg förut
medfört. Den beräknade fördelen därav har emellertid i
hög grad reducerats i samma mån som anordningarna för
omlastningar fullkomnats. Hade den dyrbara ombyggnaden
av kanalen uppskjutits ett tiotal år, så skulle den näppeligen
ha visat sig vara av behovet påkallad.

+
Biskop Brasks gamla plan på en Götakanal (Bd VIII:

493 nederst) upptogs på sin tid av Erik XIV, som hade stora
planer på att leda Sveriges handel på Ryssland över Reva:
